DansGarage.........

Igår var det dags att angripa de 31 uppskruvade problemen i DansGarage. En enkel sammanfattning för min del kan bäst beskrivas att det gick åt helvete. Viktor vann över mej igen, men värst är ändå att jag inte tog mej upp där jag känner att jag borde ha fixat det. Det kan vara dags att ta en viloperiod från klättringen och hitta på nåt annat en vecka eller två.

I övrigt igår så var det en enmansshow då Sammy D gjorde entré något bakis efter julhelgens ståhej. Trots tillståndet så skickade han alla problemen medan Oskar fick nöja sig med en andraplacering. Vad jag förstod så var det otippat att Martin Z dök upp när det återstod mindre än en timme. Han snörade på Viktors gamla "pocahontas" och gav sig i kast med plasteländena.

Nu orkar jag inte med detta elände mer så nu får det bli till att hålla igen ett litet tag och komma tillbaks med mer motivation.

Julpyssel

I tisdags var det dags för att göra i ordning DansGarage för den årliga tävlingen på svinkalla väggar och överkokt glögg. Viktor hade varit ute sen klockan fyra och skruvat ned greppen och när jag hann ut så var han,  Oskar och Dan i full färd med att skruva upp problem. Jag kastade upp ett fåtal problem, men av vilken klass vete tusan. Allt som allt blev det 31 problem på väggarna och det ska bli spännande att se hur många jag mäktar med. Det som allra mest är funderingar kring är om de bara kommer att bli vi fyra som kommer att klänga i garaget den 27:e. Oavsett antalet deltagare så ska det bli kul att klättra lite nyskruvade problem att lattja med.

Grabbarna i arbete.

Gamle V-Mag försöker hitta rätt.

Årsavslut

I går var det årets sista träningspass i DG så att vi hinner med att skruva ned alla grepp inför DansGarage Total Boulder osv osv som går av stapeln 27/12. Vi får se hur mycket vi skruvar upp och hur många som sedan deltar. Förra åtet var det ca -15° och fullt på väggarna samtidigt som glöggen kokade öven under Dans överinseende. Som det ser ut just nu så är vi bara fyra locals som kommer att ställa upp och jag hoppas ju givetvis att några fler ska masa sej dit.

Det är visst tävling på gång i Eksjö på andra sidan nyår och det kanske kommer en delegation från Värnamo att inta lokal för att undersöka vad de har att erbjuda. Främst just nu så önskar jag att vädret ska bli kallt och torrt så att det går att klättra på riktigt (ja, givetvis menar jag att hänga i graniten).

Säsongen igång.

Det verkade i fredags eftermiddag som att det inte skulle bli av, men Oskar gjorde ett lappkast och vi satte fart mot Halmstad på lördag förmiddag. Det blev en del klängande under de fyra timmarna som stod till förfogande. I Halmstad hade de inte gjot som i Sävsjö och belamrat hela lokalen med problem så att man klättrade på varandra utan de hade nöjt sej med 28 problem (nästan dubbelt så många i Sävsjö). Klätterhallen i Halmstad är riktigt fin och har en enorm storlek när man är van vid DansGarage vilket bidrar till att ge en viss torgskräck.

Några timmars slirande på problemen blev det iaf och idag har träningsvärken börjat att smyga fram lite och det känns bara varmt välkommet. Det är ju bara ett svar på att kroppen får det den behöver. Nu är det som vanligt en söndagskväll en kamp mot söndagsångesten. Någon som har tips hur man blir av med den?

Totalboulder

Idag gav vi oss iväg till Sävsjö Viktor, Isabell, Oskar och jag för lite totalboulder. Dagens mål var ju att spöa Viktor och han var ju tvungen att uttrycka sej som att han "skulle klå mej med träskor på". Dagens resultat pekade ju på att han skulle få problem att kpå mej med träskor på fötterna. Han lyckades till slut att spöa mej med ynka fem poäng och det svider hårt. Däremot verkade han ganska stressad mot slutet att han skulle åka på däng för det såg bara mer och mer desperat ut i klängandet i juggarna. Bara till att lyfta på hatten och gratulera. Grattis gamle V-Mag! I övrigt gick det som förväntat Isabell vann i damklassen men fick möta på bra motstånd, det behöver hon då hon är helt hänsynslös. Oskar kravlade sig upp lite var stans och slutade till slut fyra eller nåt sånt. Jag trodde iofs att han skulle ta hem herrklassen.

Resten av kvällen går åt till att slappa och bota min förkylning med en dunderkur single malt för det borde ju döda ett antal bakterier. Om inte annat så är det förbannat gott :) Måste ju se till att komma i form till nästa helgs totalboulder i Halmstad nu när den säsongen har startat.

Vinter?

Vädret är ju dassigt här, som antagligen i hela Sverige och det bjuder ju inte till att kunna ge sig ut och klättra. Framförallt inte om kvällarna då det är mörkt ute redan innan man ens hunnit fundera på att sluta arbetet för dagen. Inte heller helgerna har varit generösa och nu har det blivit till att bita i det sura äpplet och fläska på i DansGarage vilket jag nu redan efter ett par veckor har tröttnat på och vill ut igen. Vädret tillåter som sagt inte att det blir någon klättring ute så det är bara till att gilla läget. Som om det inte räcker med vädret så förhindrar en förkylning från att klättra fullt ut och det ska bli spännande att se om kroppen orkar med helgens totalboulder i Sävsjö. Det bli iaf till att åka dit och känna på problemen, men känner jag mej själv rätt så kommer jag att kötta på mer än vad jag egentligen orkar. Får se vad som händer och målet denna gången är att spöa Viktor vilket borde gå bra med tanke på den fotteknik han visat upp den senaste tiden :)

Film

En liten kort snutt "between the scenes" från Fontanresan. Ni som känner oss har sökert redan listat ut vad som kommer men jag hoppas att det kan bjuda till att det drar lite på smilbanden.

                                 
                                    Fontan between the scenes from Per Martinsson on Vimeo.

Jag längtar till nästa tripp. Då ska det nötas på utav bara he.........

Lerdala

I går var det en sväng till lerdala igen då vädret var toppenbra och sticket var det bästa på länge. Isabell var glödhet och skulle bara värma upp lite och passade då på att skicka Pang på pungen i Portugal (6c+) av bara farten så hon fick glatt göra om den så vi kunde få den på film. Med den formen hon har nu så skickade hon också Nu får du allt jävlar krama lite till (6b) och Så nära, men ännu längre bort (6c). För min egen del så värmde jag upp på Psycho Killah så Dan fick se detta då han var något tveksam till om han skulle tro att det var sant. Jag passade också på att ta mej uppför Kramgo (6a) och En handtrall åt höger (6a). Det gjordes också några försök på Nu får du allt jävlar krama lite till men den bet ifrån denna gången. För min del så känner jag mej nöjd med klättringen men vill fortfarande kliva uppåt i nivåerna. Kollade för en stund sedan min ticklist och känner mej tillfreds med vad jag hittills har åstadkommit sedan jag började klättra.


Lerdala from Per Martinsson on Vimeo.

Med formtoppen Isabell har så känns det som att hon börjar att segla upp som favorit i DansGarage Total Boulder Mayhem Extreme Christmas Contest eller vad nu tävlingen heter. Den stora frågan är om någon vet i vilken ordning orden ska vara i tävlingens namn. Det enda jag vet är att det är en rolig tillställning som förra året hade såpass många deltagare att det knappt gick att komma plats i garaget. Vi får se hur många som dyker upp detta året.

Något jag behöver utveckla utanför klättringen är att fotografera då det tar så förbannat lång tid att redigera filmer och ladda upp dem på nätet. Dessutom är det kul att fotografera men det krävs att jag tar mej tid att lära känna kamerans funktioner och finesser för att det ska bli nåt vettigt av det och dessutom vara ute i naturen utan att klättra på stenar vilket bara det är en utmaning. Ja ja, den som lever får se. Det kanske kommer upp några foton framöver som det är lite fart i. Nu orkar ni inte läsa mer så det är dags att avrunda.

Försök

Untitled from Per Martinsson on Vimeo.

Fontan: The movie

Jag har nu lyckats att knåpa ihop en liten film med lite av vad vi skavde på i Fontan. Kvalitén är i bästa fall diskutabel, men lite skratt och förundran kan det förhoppnigsvis bjudas på. Jag har fortfarande inte lyckats komma underfund med hur jag ska kunna få in filmer i bloggen så jag länkar i vanlig ordning.

Lite av Fontan hösten 2011 kan ses på en dator nära dej.

Innehåll: svordomar, svaareter och Duel dans la Lune.

Lite luft igen

Helg och lite klätterväder för en gångs skull då det senaste veckan inte verkat så lovande att kunna komma ut och nöta. Dags att rulla ut till Lerdala där Isabell skulle ge sig i kast med Pang på pungen i Portugal, en jobbig slopig travers som ser ut att vara riktigt jobbig. Inget som jag ger mej på i dagsläget utan jag hade mitt sikte inställt på att skicka Psycho killah, en obehaglig rackare där landningen känns som det största kruxet om man inte tar sig upp. I sådana fall har jag en tendens till att fega ur lite och givetvis då falla ned. Oskar gjorde idag sällskap och fick en stunds Värnamogranit under fingrarna. Han har mej veteligen inte varit ute och nött något vidare sedan han flyttade tillbaks till Värnamo förutom några besök i DG.

Väl där ute så gav sig Isabell i kast med att länka ihop Pang på... och det såg ut att gå riktigt bra till slutet av problemet där det ser ut att vara svårt att ha fötterna på nägot bra ställe för att få pressen rätt. Några riktigt bra försök mäktades med och jag trodde vid något tillfälle att den skulle sitta, men den bet ifrån idag. Oskar hade också svårt att hitta rätt sekvens så den verkar därmed kunna få några fler besök framöver.

Oskar tränar fotteknik.

Isabell föröker få till slutet.

Jag själv gjorde några tafatta försök på Psycho killah innan jag mentalt varvade upp och tog tag i taktpinnen. Första försöken fegade jag ur och blev något irriterad på mej själv för att jag inte gjorde bättre ifrån mej. Med litte laddning mentalt så gick påföljande försök mycket bättre och jag floppade med vänster hand i sprickan och föll. Då var det bara till att snäppa upp sej ett par steg och ta i lite mer och få fötterna på plats. Sagt och gjort så tog jag mej upp och det såg enligt utsago från de andra två att det såg stabilt ut när jag satte den. Kan meddela att det kändes inte riktigt så.

Vardag

Åter i vardagen efter resan och det är helt skilda världar. Känns som att gå rakt in i en depression att vara tillbaks på jobbet och vardagen. Det blir ju inte bättre av att det är mörkt när jag är klar med arbetet för dagen och det i sig omöjliggör klättringen just nu. Därmed blir helgerna den stora räddningen för att klämma lite sten under fingrarna. Den grymma hårda obevekliga smålandsgraniten som gör köttfärs av fingrarna efter några timmars slitande.
För att hålla igång kroppen nu under veckodagarna så blir det till att hålla igång i DansGarage eller DG som det förkortas. Det kan möjligtvis vara världens minsta klättergym, dock något större än sportbutiken i Fountainebleau. Stark blir man åtminstone då det bjuds på överhäng i varierande grad och idag efter att ha försökt vila igång kroppen så var det dags att se om jag hade nåt tryck i kroppen. Svaret blev ganska raskt nej vilket känns som en besvikelse. Ganska bra ändå att kroppen inte svarade bra då mina axlar är något slitna efter trippen i Frankrike. Nu är det bara till att hoppas på bra väder till helgen så att det går att nöta på igen.

Sammanfatting av trippen

Kom hem igår vid lunchtid efter en 16-timmars bilfärd från Larchant. Bilen rullade nästan lite för bra stundtals och vid något tillfälle så blinkade det till rejält vid mitträcket efter Paris. Ska bli spännande att se hur samarbetet internationellt fungerar inom EU och hur stor den böteslappen blir.
Resan ned kan sammanfattas som tråkig tid på Autobahn för att sedan övergå till maxpuls vid genomfart i Paris. Jag har nog aldrig varit så nervös under bilkörning i hela mitt liv.

Klättringen bjöd på bra stick och lugnt på blocken då det var väldigt lugnt i skogarna. jag räknade kallt med att det skulle vara rena rama vilda västern, men det var nästintill bara till att värma upp och kära igång på våra problem. Höjdpunkten för mej vad gäller klättringen är att jag känner att jag har haft en stadig utveckling sedan i våras och börjar bli någorlunda stadig.

Vi har varit större citatmaskiner än vad vi själva trott och jag ska bjuda på några godbitar:

"Få in en tå i vaginan så är du hemma sen" från Isabell under en dag i Apremont.

"Fan, jag kom upp!" jag dagsflashar slabbtravers och klättrar renare än någonsin (kameran hade inte kommit fram).

"Varför göra det lätt när man kan krångla?" klämde jag ur mej efter att ha slirat uppför L'Angle du Sérac

"Där fick du din jävel!! Vad fin du är." Isabells något kluvna känslor efter att ha skickat Duel dans la Lune i 95.2.

Väl hemma efter resan så var det inte mycket som blev gjort och nu är det väl dags att försöka få ihop en snygg sammanfattning av veckan i film. Håll till godo med några foton så länge.

Gîten 

Något att börja med på hemmaplan?

Frukost á la Viktor

Vy för en besegrad klättrare.

Vår gata i Larchant med ovanligt lite bilar för stunden.

Fullfartsväg mellan klätterområdena.

En strävsam fransos som syntes lite här och var med sin skottkärra.

Avslut

I går fredag blev det avslutningsdag i Fontan med start att under förmiddagen torka problemen Tranche du Lard och À Bras Plat à Bras för att kunna nöta ned dem. Isabell hade lite nötande för att få till ett par crux och jag för min del var tvungen att hitta avslutningen på mitt problem. Det blev ett krigande med viss frustration på grund av enkla misstag och fuktig sten under eftermiddagen då vi gav oss i kast med eländena. Jag fick stryk åter igen men tror mej hittat rätt avslutning för att kunna kravla upp. Isabell öste på för fullt och gjorde återigen ett snyggt sänd av en 6c och visar vem som är Värnamos hetaste klättrare. Med detta gjort så nöjde vi oss för denna gången och förberedde oss för den 16 timmar långa trippen från Larchant till Värnamo.

Här, där och Cuisinière

Idag började vi lite lätt i Apremont så att Isabell kunde skicka Modus Vivendi. Efter några försök så var hon uppe. Jag å min sida orkade jag inte hela vägen men lyckades åtminstone hitta en bra vär uppåt, så nästa sväng till Fontan ska väl den kunna skickas utan större åthävor. Lite letande i områden hanns väl med i vanlig ordning men vi fann inte vad som söktes då vi har varit osams med förarna hela veckan. Därmed återmarsch till Mazdan och färd till Cuisinière.

Där sprang vi omedelbart på ett par block vi sett på film tidigare och var något sugna på att nöta en stund. Jag å min sida hade La Tranche de Lard i sinnet och Isabell tänkte ge sig i kast med À Bras Plat à Bras. Det blev en stunds slitande och det känns som att jag ska kunna ge den där jäkeln en omgång i morgon också. Vi letade ockcå upp Excalibur med den var upptagen så vi traskade istället till Isatis och letade upp L'Angle de Sérac som jag kände lite på i våras. Efter några press så hade vi båda balanserat upp och jag känner mej riktigt nöjd med det. Något tröttare var vi nöjda med dagens klättring så vi kikade runt lite i Isatis efter några problem att avverka under morgondagen. Därmed får vi se om vi lyckas med några nya bedrifter eller ej. Jag känner att La Tranche de Lard ska få sej en jäkla omgång.

Onsdag

Idag så var det full fart igen,åtminstone stundtals. Jag hade satt upp att skicka Chapeau Chinois (6b) i Roche aux Sabots under förmiddagen och Bella skulle avverka Duel dans la Lune i 95.2 därefter. Med uppvärmning på Beaf and Daube i Sabots så var det dags att klippa kineshatten. Första försöket gick så förbannat bra så jag glömde av fötterna när jag nästan var uppe och alla som varit med när jag klättrat kan tänka sej hur det lät. Japp, värre än vanligt. Jag fick efter ytterligare tre fyra försök ihop allt och med ett nöjt och lojt avslut så kunde den rackaren tickas. Såvitt jag vet så är det ett par herrar som nu behöver ta sej ned och skicka den riktiga varianten så till våren får nog åtminstone en av dem möjlighet till att skicka den.

Ett problem som sett intressant ut på film och inte verkade så överjävligt hårt är Traction Avant 6c+ men den bet ifrån tillräckligt mycket för att jag inte skulle orka med att masa min röv över den kanten. Då var deagen i Sabots över och klockan hade inte ens hunnit att passera 12.00.

Bara till att varva upp bilen någon kilometer och svänga in till 95.2 och leta oss upp till Duel dans la Lune (6c) som Isabell skulle skicka. Efter några försök så saknades det lite tryck för att sända och lite välbehövlig paus med mental uppladdning på plats. Efter den pausen så var hon taggad och hitta det lilla extra som avgjorde saken. Pang, bom och smack så var hon uppe och en stor lättnad för oss båda då jag önskade att den skulle sitta. Jag återgick till måndagens slabbtravers och vi räknade med att jag skulle behöve några försök att komma igång på den igen, men jag dagsflashade och har nog aldrig tidigare klättrat så snyggt. Jag blev helt förvånad av att komma upp och jag tror nog också att Britterna som var i närheten imponerades. Vi tog en paus uppe vid P'tit Toit och tjatade med ett par Polacker som letade efter nånstans att semestre till sommaren. Återstår att se om de hamnar i Sverige eller om jag var en dålig ambassadör. Jag fick stryck av problemet idag också, men blev nog något vigare då det kändes som att jag gick ned i split vid ett flytt med fötterna. Dessa händelser har filmats och jag ska nog kunna bjuda på lite underhållning framöver.

Nu är det finvin och filmredigering som står på schemat. Hoppas att alla ni där hemma har det bra och får lite sol på er, för här njuts det för fullt.

Vilodag

Med regnet som kom idag så blev det till att ta det lugnt och försöka få tiden till att rulla på. En sväng in i centrala Fountainbleau och glana lite fick ju någon timme att försvinna. Den staden verkar inte ha så mycket mer att erbjuda än ett stort jäkla slott och massvis med caféer samt världens kanske minsta sportbutik. En sport butik som är betydligt större är Decathlon som har det mesta att erbjuda vad gäller fritidsprylar.

Viktors förslag på att käka på Firats genomfördes, men om de erbjuder traktens bästa kebab så kan det inte finnas så mycket annat att erbjuda i området. Alternativt att Viktors smaklökar har sett bättre dagar då det inte är svårt att hitta bättre på hemmaplan. Det han däremot hade väldigt rätt i är att Croissant amandes satt riktigt gott till kaffet. Stora som pizzor upplevs de som när man sätter gaddarna i dem och mättar ordentligt gör dem. Det hade räckt mer än väl med bara en liten bit men med hela gobiten i magen behövdes det ingen lunch.

95.2

Idag var vi inte pigga någon av oss då vi begav oss till 95.2 för att jobba på några nya problem. Förarna har ställt till det för oss vid ett par tillfällen tidigare och idag var inget undantag. Riktningar och placeringar på olika problem tycks godtyckligt placerade och ger inga tydliga riktningspreferenser. Efter en stunds letande så hittade vi iaf till slut blocket med Duel dans la Lune för att klämma lite på den. För min del så var det bara till att skippa den totalt efter några känn på starten. Kroppen svarade inte alls efter nattens sömnbrist och föregående dagars nötande. Isabell lyckades efter ett antal försök att hitta något som kan vara en vinnande sekvens men var för sliten för att orka den. Istället traskade vi till Le P'tit Toit som Isabell skickade utan större svårigheter. Jag däremot hittade inte tillräckligt med tryck i kroppen, men med lite mer sömn och någon dags vila ska väl den gå att skicka. För min del blev restan av dagen mer till att träna på fotarbete och balans på ett gäng slabbar med små elaka fotsteg med nagelcrimar att låsa fast fingrarna i. Jag hann också med att kliva upp för en riktigt snäll femma som jag upplevde som mycket svårare än ett flertal fyror som avverkades under dagen. Men ibland blir man förvånad av vad kroppen kan hitta på då jag efter att ha spanat in en balansig slabbtravers med små fotsteg plockade fram någon form av energi och slet på den en bra stund innan kroppen tog helt slut och det var dags att rulla tillbaks till stugan.

I morgon verkar vädret ställa till med regn och det passar mej alldeles utmärkt då kroppen protesterade idag och då får vi en vilodag att bara glida omkring och kanske spana in hyr själva Fontainebleau ser ut och inte bara driva omkring i området och klättra.

Dag 2

Viktor vekar vilja ha känslan av att vara närvarande här med mej och Isabell trots att an har sisådär 150 mil enkel resa. Jag får göra mitt bästa för ge honom vad han vill ha.

Dagen gick åt till att jobba loss lite i Roche aux Sabots igen. Vi skulle ju nöta oss upp för Chapeau Chinios. Bella gjorde ett snyggt send efter ett par mindre justeringar av betan och såg ut att ha bra mycket mer att ge. För min del avslutades det som vanligt med en massa rafsanden med fötterna och det har jag ju givetvis inte råd med i slutet då fingrarna är trötta. Ni som vet hur jag jobbar med fötterna och klättrat problemet kan ju sitta och flina lite grann då ni lätt kan föreställa er hur det ser ut. Fullständigt frustration då det enda som behövdes för att komma upp var att få lite tryck med höger fot och svinga upp. Har också känt av en smäll från igår då jag drog i vänster armbåge med följd att en liten svullnad trycker på radialisnerven i höger armbåge och ger mindre trevliga domningar och stickningar i tummen.

Chapeau Chinois 6b

Näst efter Kineshatten gav sej Isabell i kast med Sens Dessous Desus 6b+ och gjorde ett bra första försök men fick inte till flyttet till kanten. Med lite betaklurande och försök med diverse metoder lyckades vi till slut att hitta en fin grop att klämma in höger häl i. Med hälen på plats behövdes det inte många försök innan hon dansade upp.

Isabell på Sens Dessous Desus

Med förmiddagen avklarad i Sabots sattes kosan mot hemområdet Éléphant och kika på några problem där. Jag klämde lite på en 6a och några tafatta försök på La Voie Michaud. Kom inte upp på något av problemen men känner att utvecklingen har gått framåt rejält sedan vi var här i våras.

Redan vid fyratiden kände jag att fingrarna inte ens orkade att hålla i en brevlåda och Isabell var inte allt för pigg hon heller så vi gav oss i kast med att leta reda på 95.2 så vi slipper att lägga en massa tid på att ens hitta till området när vi ska dit i morgon.

För att Viktor ska kunna få några dagliga uppdateringar så kommer det inte att läggas ut några filmer på diverse stordåd eller misslyckanden. Det kommer att komma en kompott på det senare när jag har fått ihop en massa fint material att jobba med.

Font

Äntligen tillbaks i Fontainebleau för lite klättring igen. Denna gången bor vi i den lilla byn Larchant och har bärhet till Éléphant och Roche aux Sabots. Detta tilltalar mej då jag vill kunna beta av le Tiroir sitstart och Chapeau Chinois, båda 6b. Problemen hittas i Roche aux Sabots och jag tycker att det är ett trevligt område med mestadels fina landningar och lugn atmosfär. I våras var jag inte ens nära att klara av att traversera in i Chapeau Chinois och fick lämna den mer eller mindre orörd.

Så här på kvällskvisten efter att ha ätit och smakat lite på rödvinet (vad annat förväntas?) så börjar tröttheten att komma rejält snabbt. Med en bilfärd på ca 150 mil och usel sömn efter en dag på arbetet plus att ha klättrat några timmar börjar nu att sätta sina spår. Den värsta biten på vägen ned var givetvis att hitta genom Paris och komma överens med GPSen som jag inte var helt kompis med under resan ned. I Paris så var givetvis trafiken igång på morgonen (ca klockan 9) och det såg ut så här idag, det spred sig en ren glädje när jag hann att växla upp på tvåans växel mellan varven.

Lördagsmorgon i Paris.

Åter till dagens klättring så har kroppen inte mäktat med att prestera så ofantligt mycket men nu känner jag att Chapeau Chinois ska skickas och har planer på att le Tirior sit start ska avverkas under veckan. I morgon blir det nog en sväng till Éléphant för att nöta lite där så nu blir det till att leta upp några fina problem som ska klämmas på i morgon. Förhoppningsvis blir det också en rejäl sovmorgon så att kroppen vaknar till liv igen.

Vädret? Svinkallt i morse, runt nollan men under dagen ordnade det till sig och blev strålande solsken och 14 grader varmt. Hoppas bara att detta håller i sig då sticket var riktig grymt och vädret kändes precis perfekt att klättra i.

Då...

 har Dan kommit igång igen. Vi var nere en sväng på Kjuge och som sällskap hade Dan med sig sin dotter Juni som på vägen dit och hem tjatade om hur långt det var kvar men somnade lagom tills det var fem mil kvar. Lite klättrande blev det tillslut och vi avverkade ett antal lätta problem och någon enstaka sexa. Dagens behållning står ändå Juni för när hon åkandes kana nedför en sten undrar hur det går för pappa Dan och mej och skrålar "hur går det grabbar?", svårt att hålla sej för skratt i det läget. Klättermässigt idag så var det svåraste jag gav mej up på Close, but no cigarr och flashade men i övrigt så var det lite cirkulationsträning och klättra fina lättare problem. Kommande vecka blir det ingen klättring på hemmaplan för min del då det är dags att ladda upp för lite semester.

Dan på "I en värld full av klander" (5) med Juni som borstsupport.

Nu syns inte Dans ansikte, men jag kan intyga att det är han på bilden och att det är befriande att se honom ha fått fart igen utanför garagets trygga väggar.

Intensivträning

Igår blev det ett intensivpass i Maramö för att hålla igång lite då vädret var riktigt skönt. Sticket var helt grymt och det var lugnt i skogen. Tvärt emot förra besöket där då jag blev uppäten av knotten var det idag helt fritt från flygfän. Förra gången var det helt hänsynslöst obehagligt i skogen då knotten mer eller mindre bildade något som kan liknas vid dimma och betten blev så många och kraftiga att det såg ut som att jag fått mässlingen. Men igår var det som sagt riktigt bra förutsättningar och jag körde ett intensivt pass genom att klättra upp och ned för Master of puppets (6A+) ett antal gånger och gjorde pull-ups under sammanlagt en timme. Sedan började mörkret att komma så det började bli svårt att se fingrarna.

Knottbett a'la Maramö

Idag blir det tyvärr ingen klättring då jag varit på kurs hela dagen och nyligen kommit hem, så jag tar och förkovrar mej och förhoppningsvis får ihop en liten sammanfattning på vad jag hittills hunnit att läsa om fingerskador bland klättrare och förhoppningsvis kunna presentera ett litet material inom kort.

Tillfreds

En tripp ner till Kjugekull idag igen med målet att skicka Anticimex (6b) då den kändes som att den skulle sitta efter senaste besöket och skärpa till mej och travesera mej upp på Ät fett och socker tills du spyr (6a). På vägen ner så verkade vädret vara emot oss, men till min lycka så var vädrat klockrent och sticket i graniten var ofelbar.

Efter en stunds uppvärmning så var det dags för Anticimex och visst tog jag mej upp. Gjorde den på andra försöket då jag lyckades med konststycket på första försöket att missa ett av de bästa greppen för vänsterhanden på väg upp. Lite slirande med fötterna i vanlig ordning och några drag med armarna senare så var jag uppe.

Vidare till cafeblocket då Isabell skulle skicka Clark Kent. Då Clark var tillfälligt upptagen så tog jag och gav mej på Gastonareten (6a) och efter tre försök så var jag uppe. Min höjdskräck gjorde sig påmind och inte blev det mer ospännande då det var något blött på slutet, men upp kom jag. Därpå skickade Isabell Clark Kent som om hon gjort den  flera gånger.

Effektiviteten var enorm danna dag och av bara farten så skikade vi Nä, men Jeppe (6a+) innan vi traskade vidare till Ät fett och socker tills du spyr som jag tassade upp på på andra försöket. På vägen tillbaks så stannade vi till vid Mocca som Isabell var på väg att flasha. Jag kunde bara stå och häpna över hur lätt det såg ut, men med effektiviteten vi hade idag så borde jag varit förvarnad. Jag gick bet på den och avslutningsvis så gav vi oss på Sick dynamique (6a) och jovisst, där lyckades jag att valsa mej upp efter några försök.

Helt oväntat så blev det allt i allo fem problem idag varav alla sattes på några få försök. Efter denna dag så kommer jag antagligen att sova gott inatt.

Höstpremiär

Kors i taket!! Dan har gett sig ut i naturen för att klättra och gjorde sällskap i Hattebo. Synd att jag glömde min kamera hemma så jag kan kunde tyvärr inte föreviga ögonblicket. Han fick sig en guidad tur på de nya blocken och jag tror nog att han tyckte om vad han såg. Nu har han åtminstone lite nya problem att bekanta sig med. Några skickades idag, men det finns fortfarande ett gäng kvar för honom att skicka. I söndags när Viktor guidades hittade vi några nya block inte långt från där vi nu nöter så området kommer att växa, frågan är hur mycket mer vi kommer att hitta. Borsten ska fram och göra rent för lite nyturer även där framöver och det ska bli kul att se hur många problem vi lyckas vaska fram. Jag får se till att vara noggrann att ta med kameran framöver så att det kanske blir lite mer action på bloggen och det ges bildbevis på att Dan klättrar då han lyst med sin frånvaro sedan i våras, om det nu går att lysa med frånvaro.

Kjuge revisited

Idag var vi nere på Kjugekull igen Isabell och jag. Målet för dagen var för min del att skicka Ehmans sittstart (6a) och att hitta sekvensen för att skicka Anticimex (6b+) samt att känna lite på Nä, men Jeppe (6a+). Vädret såg lite halvlajbans ut på vägen ner, men prognoserna stämde och det blev strålande solsken och helt underbart väder. Kanske något för varmt i solen, men i skuggan å andra sidan torkade inte problemen ordentligt och tex Nä, men Jeppe var helt dyngsur.

Ehmans sittstart fick tjäna som uppvärmning då jag förra svängen nere i skåne kände att problemet kommer att sitta bara fingrarna är hela och inte som senast helt trasiga och tejpade. Sagt och gjort så skickades Ehmans sittstart som uppvärmning med en dagsflash som planerat. Ett par rundor extra som uppvärmning fick duga för att sedan traska vidare till Anticimex. Den är en elak jäkel som förra gången gjorde mej helt konfys och jag upplevde att det skulle inte gå att skicka den på ett tag, men efter en bra stunds nötande så hittade min sekvens för att skicka den, men då var kraften i armarna inte mycket att ha samt att pumpen hade kommit i vänsterarmen. Bara till att lägga på minnet hur jag ska göra för att kunna skicka den nästa gång.

Vi släppte Anticimex för denna gången och letade vidare, kände lite på Ät fett och socker tills du spyr, men fick inget tryck på sloparna och händerna bara gled. Trötta fingrar, hala grepp, eller en kombination? Inte tusan vet jag, men den skickades inte denna gången heller. Vidare till Daniels kluriga sva för att käna på den då våra fingrar inte riktigt var på hugget längre. Efter några försök på mitt sätt hittade Isabell en beta som gick alldeles utmärkt för mej och hux flux var jag uppe.

För min del blev det efter det enbart några tafatta "försök" på några problem då tårna protesterade och fingrarna var trötta. Jag är riktigt tillfreds med dagen trots att det inte blev något märkvärdigt gjort. Bara att hitta sekvensen på Anticimex var värt resan och nästa sväng ner så ska nog både jag och Isabell skicka den jäkeln.

Jag har kommit underfund med att jag är riktigt dålig på att låta kameran jobba medan jag klättrar. Får se till att bättra mej på den fronten. Det som bjuds på idag är Ehmans sittstart filmat med kameran i Isabells händer.

Fint väder

Då vädret ställde till det under veckan så det inte blev nåt vidare nötande så ordnade det upp sig nu lagom till helgen. Därför blev det en liten tur till Secret Spot i lördags för att hålla igång lite lätt. Lätt eller ej går ju att diskutera då det fortfarande var blött på många problem om mantlingarna bjöd på motstånd. Det blev med andra ord inte något vidare slitande på blocken men kroppen fick åtminstone lite uppvärmning. Lite av besvären med vätan går inte att se, men går kanske att ana på grund av diverse joxande med händer och fötter:


Secret Spot


Idag så blev det en tur till Hattebo igen för att skicka ett nytt problem som Isabell satte som en 6a. Lite småknöligt och lite dragande med armarna för att sedan balansera över kanten lite osnyggt, passar mej som handen i handsken? Som vanligt blir det inget vidare graciöst klättrat men upp kom jag åtminstone. Passade också på att skicka ett uppvärmningsproblem som jag inte gjorde förra turen där ute. Börjar jag att tappa lite nyp i armar och händer tro, eller var jag bara lite sliten förra gången? Ja, ja. Här kommer i alla fall ett klipp på sexan:

Inte så svårt ändå 6a, Hattebo

I bakgrunden kan man höra Peter och Jeanette som var med ute och provade på att bouldra lite. Återstår att se om de fastnade för det eller om vi skrämde dem.

Japp, jag är inget vidare på sånt här med datorer så det bli lite som det vill när jag sätter igång. Reta dig på det om du vill. Det blir inte bättre än så här tills jag eventuellt lär mej hantera prylarna. Jag har åtminstone kul ute i skogen och det är ju det som räknas.

Kjuge

En helg på Kjuge gör susen för fingrarna då graniten har en aning vass karaktär. Efter några timmars nötande på lördagen då det skickades Mödomsrovet (6a+) och Mandomsprovet (6a). Det blev också lite klämmande på Glasögonorm (6c) som ser överkomlig ut men är för min del för tung i dagsläget, men det ska väl någon gång framöver gå att ta sig upp även där. Efter några timmars nötande under lördagen så kändes det inte helt givet att slita för hårt under söndagen och ett par problem sedan förra turen som jag då upplevde att jag skulle kunna skicka var inte ens i närheten av att kravla mej upp för. Allt jag greppade gled ur greppet och fingrarna var inte pigga på att nypa åt. Tyvärr blev det inga bilder eller filmer då jag blir en aning ivrig på att klättra när jag är ute. Jag får se till att bli bättre på det så att det dyker upp några bilder och filmer för att det ska bli lite mer dynamiskt. Nu är det bara till att vårda fingrarna och hoppas på bra väder i morgon så att jag kommer ut och kan klättra några lätta för att väcka kroppen till liv igen.

Lite borstning

I fredags fick jag med mig Marcus och Katarina ut så att de fick damma av sina skor igen efter att ha varit frånvarande ett tag. Det ser ut som att de taggade till för att komma igång igen, så nu får vi se vad de tar sig för. Lite klättrande och borstande av lättare turer som några vänner till oss ska få prova på när de får tillfälle att känna på hur graniten smakar. Själv gjorde jag inget som för mej var nytt, men repeterade No Access med en dagsflash. Marcus filmade och får jag tag på den snutten så kan min ograciösa klätterstil synas lite grand här på bloggen. Känner mer och mer att jag vill ha tag på en kamera så att det går att få några snyga bilder och filmer av bra kvalitet att visa. Inte för att jag bjuder på bra klättring, men varför tumma på bildkvalitén?

Vill komma igång med klättringen och multisportträningen på allvar, men idag känns kroppen lite seg och jag börjar misstänka att det är en förkylning på gång. Förhoppningsvis vaknar jag till liv och om vädret tillåter så blir det en tripp till Kjuge under helgen för att nöta ordentligt på fingrarna. Det har inte blivit något besök i skåne sedan påskhelgen och då med usel sömn som uppladdning då min gamla sovsäck inte pallade för temperaturer under 5°, uppenbarligen gjorde inte jag det heller. Nu är det dags för att ge sig i kast med den skånska graniten igen och göra processen kort med några problem jag klämt lite på tidigare. Med förhoppningar att det blir något klättrat och lite filmat så kanske det kommer något att kolla på, sevärt eller ej.

Nytur

Igår blev det en snabb sväng förbi Hattebo innan fotbollsträning och väl ute så hade Isabell borstat ordentligt och planerat för att skicka problemet vi borstade upp förra turen där ute. Efter en stund nötande så hittade hon betan och kravlade sig upp. Problemet klassade hon som en 6a+ eventuellt 6b, men något namn poppade inte upp så vi får se vad fantasin har att komma med. Dessutom hade hon hunnit nöta på en travers på blocket, men det var inte läge för den då. Förhoppningsvis så kommer även den att snart ge med sig då vi båda besitter viss envishet, men min teknik och styrka är inte i klass med Isabells så jag får finna mej i att hänga i hasorna ett tag till. Jag kan tyvärr inte bjuda på mer än usel bild och ljud då jag inte äger några bra tekniska apparater som gör det hela mer intressant.

Hoppas nu att Viktor får lite av det han önskar då han sitter hemma och rullar tummarna och bekymrar sig över att inte kunna vara ute i skogen som han så hett åtrår. Jag får väl se till att få honom på benen så han kan vara med och ha lite kul framöver han också, vem ska annars ösa på med fulbeta när vi klättrar?

Söndagstripp

Igår blev det en sväng till Linköping för att känna på graniten i Knutby vilket var en trevlig bekantskap. Graniten var av fin kvalitet och ganska slät till motsats vad graniten i Kjuge bjuder på. Jag fick sällskap av Johan som knappt rört ett block sedan i våras, men killen visat ända klass genom att flasha alla problemen han kände på, från 5+ till 7a så allt för mycket har han inte tappat. Själv lyckades jag kravla mej upp på ett problem som vi tror heter Bossanova och motsvarar 6b+ vilket för mej innebär nytt personbästa. En hel del pressande innan jag kom upp känns idag då träningsvärken börjat att infinna sig, men den är alltid välkommen då det innebär att kroppen fått jobba lite. Idag blev det därför lite avkoppling med en lättare löprunda och nu är det dags att fortsätta studerandet av klätterrelaterade fingerskador. Japp, nörd ut i fingerspetsarna är jag och förhoppningsvis kan jag publicera lite tips och ideer framöver.

Nu verkar det dock som att det drar in regn så att klättrandet blir lidande och det är ju inget kul då jag känner att jag är på gång nu och ska komma i ordentlig form till höstens resa. Jag får väl i värsta fall ta och bygga upp kroppen på alternativt sätt med lite bålträning och fingerbräda.

Lite nötande

Idag var det dags för min del att ge mej i kast med Tvärsäker 6b i Secret Spot igen Har tidigare inte varit i närheten av att komma upp, men idag lyckades jag komma lite närmre och det känns som att jag har en bra plan för att sätta den nu. Fötterna håller sig åtminstone kvar på greppen där jag fastnade tidigare. Nu är det bara till att länka ihop min plan med fötter och händer så ska det smälla till. Passade också på att skicka ett problem som inte finns med i föraren som motsvarar en 6a eller nåt sånt. Ett riktigt DansGarageproblem är det då det inte krävs överdrivet fotarbete, men det gäller att ta i ordentligt med armarna istället. På det hela taget så känns kvällens tur i skogen givande då jag känner att det börjar ge framsteg efter sommarens uppehåll och nu vill jag bara framåt. Framförallt som det hägrar en resa till Fontan igen under hösten så nu ska formen stiga ordentligt så jag orkar med att nöta ordentligt en vecka.

Sitter annars nu och läser om fingerskador  bland klättrare så att jag kan se till att hålla mina fingrar borta från att gå sönder för jag vill ju kunna nöta på och inte drabbas av en massa viloperioder pga överbelastning. Det får andra stå för. Nästa pass ska bli mer av sloperkaraktär så det blir lite variation för fingrarna och fötterna för det gäller ju att bredda klättringen så att jag får en mångsidighet vilket i längden ger mer utbud att klättra på då det kan variera beroende på var jag klättrar. Nu, rast och vila. I morgon åter till arbetet.

/PM

Borsta och borsta

Igår var Isabell och jag ute i Hattebo och klättrade och borstade lite. Blocken vi borstade är små men kan erbjuda några sköna linjer. Viktor som numer mest sitter hemma klagar över att denna nyuppstartade bloggen inte uppdateras med en frekvens som passar honom så att han har nåt nytt att läsa. Uppdateringen hade kunnat komma tidigare om det inte för att det borstades av ett annat slag under lördagskvällen. Men, men, nu ska han nog kunna få sig lite till livs iaf.

För att återgå till ursprungligt ämne så försvann mossan från stenarna i går eftermiddag och med aftonens och morgonens regn så borde stenarna vara riktigt fina nu för lite nyturer. Jag tror nog att det kan bli ett par nya trevliga bekantskaper som jag kan trivas med och de kommer nog att bita ifrån en del. Jag får se till att Viktor kommer med ut så att han kan ösa på med fulbeta som han gjorde under en hel vecka i Frankrike i våras. Oavsett så ska det bli kul att nöta lite nytt och med största sannolikhet kommer det att sväras en hel del innan jag lyckas kravla mej över kanten på steneländet. Så här såg det ut när vi lämnade igår:

Isabell borstar starten på ett nytt problem.

Lite sol på stenen nu och det är bara till att plocka fram nypet i fingrarna och börja slipa på min usla fotteknik så ska det nog bli riktigt kul och bespara några hänsynslösa humörsvängningar under den stunden det tar att besegra problemet. Förhoppningsvis så tillåter vädret några turer ut i skogarna för lite slitande och några timmars aktiv meditation.

/PM

Nystart

Dags för min del att delge lite om mitt nyfunna intresse, närmare bestämt klättring och mer specifikt bouldering. Jag kom i kontakt med denna sport för snart ett år sedan och fastnade direkt för tjusningen i att kravla sig upp för en stor stenbumling på ett mer eller mindre graciöst sätt. Än så länge är det bara att konstatera att det är av den mindre graciösa arten.

Första gången jag klättrade var i Kjugekull i nordöstra Skåne trots att det finns en hel del att nöta på här i Värnamo med omnejd. Någon vidare teknik infann sig inte med omedelbar verkan utan det jag hittills presterat är genom att nöta på och vara envis, med andra ord är det mycket kraft och lite teknik som det ser ut just nu. Förutom att klättra själv så har jag genom mitt yrke en förkärlek att studera hur kroppen fungerar och reagerar vid klättring för att kunna hålla mej själv och mina vänner i skick för nya sends. Just nu är det finger och handskador vid överbelastning som fångat mitt intresse och kommer antagligen att göra så ett tag framöver.

Nu är det dags för att ladda inför morgondagen då det ska tränas lite och borstas upp nya problem. Måste ju komma i form till nästa resa till Fontainebleau som vid min första resa i våras fångade mej helt totalt.

/PM