Resan ned kan sammanfattas som tråkig tid på Autobahn för att sedan övergå till maxpuls vid genomfart i Paris. Jag har nog aldrig varit så nervös under bilkörning i hela mitt liv.
Klättringen bjöd på bra stick och lugnt på blocken då det var väldigt lugnt i skogarna. jag räknade kallt med att det skulle vara rena rama vilda västern, men det var nästintill bara till att värma upp och kära igång på våra problem. Höjdpunkten för mej vad gäller klättringen är att jag känner att jag har haft en stadig utveckling sedan i våras och börjar bli någorlunda stadig.
Vi har varit större citatmaskiner än vad vi själva trott och jag ska bjuda på några godbitar:
"Få in en tå i vaginan så är du hemma sen" från Isabell under en dag i Apremont.
"Fan, jag kom upp!" jag dagsflashar slabbtravers och klättrar renare än någonsin (kameran hade inte kommit fram).
"Varför göra det lätt när man kan krångla?" klämde jag ur mej efter att ha slirat uppför L'Angle du Sérac
"Där fick du din jävel!! Vad fin du är." Isabells något kluvna känslor efter att ha skickat Duel dans la Lune i 95.2.
Väl hemma efter resan så var det inte mycket som blev gjort och nu är det väl dags att försöka få ihop en snygg sammanfattning av veckan i film. Håll till godo med några foton så länge.
Gîten |
Något att börja med på hemmaplan? |
Frukost á la Viktor |
Vy för en besegrad klättrare. |
Vår gata i Larchant med ovanligt lite bilar för stunden. |
Fullfartsväg mellan klätterområdena. |
En strävsam fransos som syntes lite här och var med sin skottkärra. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar