Årets Happening i Kärda

Idag har vi preparerat för att skapa nya problem i DansGarage inför årets boulderevent. Ned med alla greppen från väggarna för att få upp lite nya problem och antagligen lite ny inspiration på det. Förhoppningsvis blir allt klart inom de närmaste dagarna så att det bara är till att ladda upp till den 27:e då det är dags att attackera lite nya vägar upp på väggarna. Frågan är hur många som dyker upp och hur det kommer att gå med glöggen. Just glöggen känns det som vi kan lite på att det blir bra då Viktor tar ansvar för den biten och jag misstänker att han kan bjuda på lite fulbeta också.

Dan skruvar ned sista greppen.

Han bjöd annars på lite inspiration i fredags då den gamle "skibumen" ville lufta sina lagg lite. Det blev då en tur till Isaberg och för min del att inviga de nya skidorna och pjäxorna. Jag var lite orolig innan att jag skulle råka köra ihjäl någon, men lyckades att hålla mej ifrån att göra detta. Dagens största miss var första åket då jag missförstod Vikor och hamnade i den svarta pisten. Det var ju inte riktigt vad jag var god för då jag inte åkt utför på närmare 20 år! Jag klarade mej åtminstone med alla ben i kroppen i behåll, dock något mörbultad efter alla vurpor.

Några åk senare med alla ben i behåll.

Det känns skönt med ett avbräck och det kan nog bli betydligt mindre klättrat den närmaste tiden då jag behöver rensa huvudet och hitta motivation igen då det har varit motigt den senaste tiden. Det återstår bara att se när, var och hur det blir med jakten på att klättra nya problem.

Vinter

NU har vintern till slut kommit och slut på det eländiga regnandet. Det känns som att det är dags att ge sig ut i skogen och borsta rent blocken från snö så att det går att toppa ur problemen nu när vädret är avsevärt mycket torrare. Det ger åtminstone en liten känsla av hopp för att klättringen ska komma igång igen. Förkylning och elände har sänkt mej senaste veckan så nu hoppas jag att det ska svara bra igen då det vankas totalboulder till kommande helg. Annars får jag väl bita i det sura äpplet och erkänna mej besegrad av förkylningen och ha klätterabstinens till andra sidan jul då VK2s årliga fina evenemang går av stapeln den 27:e. Japp, DansGarage totalboulder i ett svinkallt utrymme med tokkokad glögg. Förra året var åtminstone hyfsad temperatur med året dessförinnan så höll det nig friska -15 inne i garaget så då var det bara till att bita ihop och hoppas på att tårna stod på fotstegen. Jag tycker det är en aning svårt att klättra när jag inte har någon känsel i verken fingrar eller tår. Så i år ska det bli spännande att se vad vädret har att bjuda på. Demontering och uppskruvning av nya problem kommer som det ser ut i nuläget ske den 16:e så då får vi nog se till att kasta ut Dans "husdjur".

Moder natur

Ja, hon är verkligen inte på oss klättrares sida nu under hösten. De enda tillfällen det finns tid för att klättra så jävlas hon med att det ska regna eller vara allmänt pisseblött ute i skogen och på blocken. Tur då för oss i Värnamo att vi har Dans Garage så att vi kan klättra på lite tråkig plast i konstant överhäng och bli starkare i armarna, men fingrarna blir väl som vanligt mjäkiga och klena för att det blir för mycket klängande i "juggarna". Men allt som bidrar till att bygga upp och göra kroppen starkare får ju ändå ses som positivt. Vädret i sig bidrar ju bara med en större längtan efter våren och en sväng till Fontan för att förnedra sig själv på sandstenen där.

I största allmänhet har vädret inte bidragit till att släppa ut oss i de småländska skogarna så det känns lite kymigt när jag tänker tillbaks på vad som åstadkommits under åter vad avser klättring. Nytt personbästa och några steg i utvecklingen javisst, men i övrigt har min lägstanivå inte ökat då klättringen har blivit klart många färre tillfällen på den hänsynslösa graniten. Dessutom så har antalet problem som avverkats minskat drastiskt och det känner jag att nu får vädret verkligen släppa till så att resterande del av året kan höjas och få en positiv start på det kommande året.

Vad händer annars här i krokarna? Träningen för att genomföra Vidösternsimmet har börjat så kroppen får iaf sin dos av hålligång när blocken inte är tillräckligt inbjudande i skogen pga vätan. Jag kanske skulle ta tag i att få ihop ett litet inlägg om axelskador i största allmänhet om inte annat för att få tiden att gå här i ett blött Värnamo. Kanske även marknadsföra mitt företag.

Japp, som ni misstänker av inlägget så är jag massivt bitter över att inte kunna slita fingrarna på graniten.

Linslus

Klas var återigen i Värnamo. Vad har grabben för sig egentligen? Det mesta handlar nog om att han är en linslus och vill synas lite mer här på bloggen. Han har uppenbarligen ingen aning om vad besöksstatistiken ligger på. Det blir ju inte mer spännande läsning för den sakens skull utan nu när vädret tillät så blev det idag en sväng till Hult och grymmeblocket där det var mer eller mindre pisseblött när vi kom fram. Med lite handduk och attiraljer från en svensk kedja som säljer prylar till hemmafixare med mycket inriktning mot fordon så var några promblem klätterbara. Efter lite uppvärmning på Happy (6a+) så började vi känna på Happy Ending (7a). Happy ending var ingen idé att ge sig i kast med för min del, men Klas såg ut att kunna klara av den om några försök till framöver.

Linslusen på Happy/Happy Ending

Cirkulationen var nu iaf igång och ett tidigare problem som jag varit nära att klara av låg i siktet. Om inte min tolkning av föraren på hemsidan så var det Cruel (6b) som slitits på tidigare. Med lite torkande även där så var problemet redo för att skickas. En laddning på första försöket och lite trasslande med händerna så kände jag att jag hade hittat starten på rätt sätt för att ge på igen. Andra försöket och en bättre start med snabba flytt och snyggt? statiskt klättrande. Det kändes iaf som att det så graciöst ut för att vara jag som klättrade, så "dansade" jag upp utan större problem denna gången. Jag blev själv något förvånad över att det gick så smidigt då jag senast hade ruskigt svårt att få upp vänsterhanden till sprickan i urtoppningen. Nöjd som tusan var det svårta att tagga igång igen så för min del var det stopp där. Klas däremot passade på att skava upp på ytterligare något problem.

Med detta gjort passade vi på att kolla läget i Slättmon. Jag gjorde ett par tappra försök på Corrupted Blood vilken även denna gång inte ville släppa till. Så detta området kommer att besökas frekvent av mej tills jag sätter åtminstone CB och Skogsväg 25. Tyvärr så har markägaren spärrat vägen in till blocken så det gäller nu att ta en alternativ infart och gå en liten sväng.  Klas passade på att klavra sig upp för bokstavskombinationen ADHD (6b+) och sen var det sorti för dagen.

Det jag har med för dagen är att jag har svårt att ladda om när jag gjort ett problem som jag tidigare inte lyckats på och sedan känner mej nöjd med det. Det räcker ju inte långt för det gäller ju alltid att ställa om för att kunna ladda om på nästa problem eller göra justeringar på andra problem för att komma upp.

Kuiken

Dåså, Viktor och Klas. Här kommer filmen.

PS. Du behöver inte kudden Viktor. Jag hittade en bra funktion på min nya dator som fixade till videon.

Håll till godo.

Steningaryd from Per Martinsson on Vimeo.

Den flygande holländaren

Vad gött. Nu igår var det dags att lufta lungorna och fingrarna igen efter det klassiska ofrivilliga klätteruppehållet som kommer med hösten och regnet. Klas fick för sig att hälsa på päronen och ville ut och kolla läget på blocken häromkring så det bar iväg till Steningaryd. Jag, Klas, Isabell och Webmaster V-Mag packade pinalerna och ställde kosan österut.

Humöret på topp och diskussionerna var igång, men vi hann inte mer än passera golfbanan så började det regna och stämningen i bilen blev ju därefter, inte helt på topp. Men ju närmre målet vi kom desto bättre verkade vädret bli. Väl framme så var det bara till att jobba igång för regnet kändes hotande nära. Lite uppvärmning blev det för min del då jag tappat mycket av crimpstyrkan under sommaren. Isabell och Klas däremot passade på att bidra med ett par nya FA. Räknar kallt med att dessa rapporteras in då Klas verkade döpa sittstarten han skickade till något på Nederländska vilket vid översättning till Svenska inte passar sig i skrift på en blogg som denna...... eller?

Klas sitter i starten.

Isabell gör dagens första FA.

Mina crimpsvaga fingrar.

Nåja, efter att ha gjort ett par nya FA var vi ganska nöjda och kollade läget på problemen Jimmy och Sammy satt upp en bit därifrån på blocken jag och Viktor hittade i vintras. Det var som väntat några riktigt elaka problem och några överkomliga. I övrigt så verkar det som att träningen i DG dragit igång igen, så nu är det till att varva igång och få fingrarna till att svara igen.

Viktor, om du nu börjar undra varför filmen på Klas FA inte lagts upp så är det för att jag inte kan rotera filmen 90° som med foton. Men jag kan iofs lägga upp den, fast då får du lägga dig på sida och se den eller ställa skärmen vertikalt.

Äntligen höst

Med lite lagom moln på himlen och en härlig bris i skogen var förhållandena för att klättra optimala. Det kliade lite lagom i fingrarna efter det långa sommaruppehållet. Med alldeles för lite träning och slapp livsstil så känns det uppenbart att styrkan i kroppen inte är tillräcklig och vikten har med all säkerhet ökat något kilo eller två. Bara att komma ut i skogen igen och känna granitens sträva struktur under fingertopparna var en skön känsla. Det som gjorde att jag dammade av paddan igen var att Sammy Dahlman var i krokarna och ville prova ett projekt i Slättmon som han testat några gånger. Det var en något avslagen man jag mötte som uppgav sig vara något otaggad men ville ändå ut och göra ett försök igen.

Han fick slita en del och var lite tvivlande som det lät, men när väl viljan kom fram så fanns det inget som hindrade och det såg oförskämt lätt när väl tåkroken satt på plats och avslutningen över näsan såg ut att vara oförskämt smidig.

Själv så orkade jag ju givetvis inte att få upp arslet på Corrupted Blood vilket iofs var väntat men det kändes ändå helt ok med tanke på att jag inte räknade med att ens klara starten. Det känns lovande inför hösten att kroppen faktiskt svarar efter sommarens förfall. Så nu blir det till att komma igång igen och vid något tillfälle framöver ge Corrupted Blood och Skogsväg 25 storstryk. Frågan är bara hur lång tid det tar innan jag besegrar dem. Blir bra jäkla sugen på att åka till Fontan igen, men det får bli till våren istället då det nu finns vissa käppar i hjulen. Jag får hålla motivationen uppe med att lyssna på detta. Jag får under tiden hoppas på en bra höst här på hemmaplan istället.

Sommarlovet är slut

Dåligt med inlägg angående klättring på bloggen de senaste månaderna. Jag erkänner att det beror på att jag inte har klämt på granit under denna tiden då jag varit omotiverad till att ge mej ut i skogen för att tampas med knott och mygg vilket för min del fullständigt dödar nöjet med att klättra. Men nu får det bli ändring på det för det känns som att hösten kommer med stormsteg så de där små avskyvärda eländena borde vika hädan.

Sommaren har istället gett möjligheter till att träna upp konditionen som jag har tappat helt fullständigt de senaste åren. Från att ha kutat 5 km i terräng på 20 minuter så får jag idag slita med runt 6 km löpning på plant underlag på ca 27 minuter. Det är ju total misär! Lite inspiration fick jag när vi var några som åkte ned till Kalmar och kollade på Ironman. Fan! Det där måste jag bara se till att genomföra. Verkar ju hur kul som helst, om inte annat så är det nog en enorm mental pers att ta sig igenom alla timmarna simmande, cyklande och "löpande". Dags att bygga på pannbenet och bättra uthålligheten i kroppen. Frågan är hur snabbt klarar jag av att komma i form för att kunna göra mej själv rättvisa på en sådan tillställning. För att inte bli helt knäckt så blir siktet inställt på 2014 så jag har tid på mej att bygga upp kondition och seghet i kroppen för att genomföra en sådan prestation på ett bra sätt.

Klättringen ger ju en bra styrka i kroppen så den ger ju en bra grund att bygga på och sedan blir det väl till att börja simma under vinterhalvåret samt att kuta runt i väta och halka när snön kommer.

Blev igår riktigt sugen på att klättra då det kändes som höst i luften när jag satt bakom Arabusta i Dannäs och väntade på att baktakten skulle dra igång. De verkade ha svårt att få all elektronik till att fungera ordentligt, så med mitt tålamod så åkte jag hem istället och missade tillställningen. Kanske något där som också behöver bearbetas? Tålamod finns när jag har motivation till det, men är fullständigt frånvarande om jag också har något annat i tankarna.

Nej, nu är det dags att planera lite material till en kurs jag ska hålla om ett tag. Ha det.

Tidsbrist

Nu blir det inte så mycket klättrat då tiden inte räcker till och motivationen stiger ju inte då knotten har fått fart ute i skogen och mej verkar de älska de där små jävlarna. Det utvecklas ju en massa appar till telefonerna, men varför kan jag inte hitta någon som skrämmer bort dem när jag ska klättra? Snälla någon, ta och utveckla detta så att jag kan fortsätta klättra trots de små eländena. I övrigt så har den nya delen av Hattebo fått sig några nya FA. För dessa är inte jag skyldig så rapportering av namn och grad får den skyldiga stå för.

Det ena problemet har jag fotat, så det ska jag bjuda på iaf. Enligt vad det lät så håller det nog omkring 6a+ och kan ses nedan.

Sittstart, för att sedan...

dansa upp på areten och sedan...

med hjälp av högra areten vandra rakt upp.

Hattebo extended

Det är länge mellan uppdateringarna nu känner jag, men händer det då inget? Nja, inte så värst mycket ändå. En sväng till Kjuge, en runda i Rödjan, knatat i backen på Leifsland (glömde ett gäng borstar) och ett par turer till Hattebo har hunnits med. 

Bella känner på starten till nytt problem, Bellablocket.

Några problem har tickats av på vägen tex Porrpojken i Leifsland, Sheepshagger i Kjuge och Osthyveln i Hattebo. Osthyveln var arbetsnamnet på ett problem som Sammy döpt till blondinbella.se, där jag tycker arbetsnamnet var riktigt bra för det bjuds på en crimp du inte vill floppa från under klättringen.

Sva i Hattebo Extended

Dagens klättring blev en nytur av Bella på Bellablocket, ungefär där alla andra problemen finns. Därmed är Bellalbocket officiellt ett riktigt Värnamoblock med en triljon varianter på ca 2 kvadratmeter.

Ett antal försök på mantlingen till Här har du nåt att bita i, Isabell 7a gav till slut armarna upp och det var bara till att lassa in prylarna i bilen. På vägen ut så passade vi på att stanna till vid Hattebo Extended och rensade lite mossa från några av blocken som började rensas i höstas av mej, Vickan och Bella. Det kan nog bjudas på både trevliga och otrevliga problem där framöver.

Vy i Hattebo Extended

Nu blir det väl till att borsta upp där eller kanske de nya blocken jag och Vickan hittade i närheten av Steningaryd i vintras. Där såg det ut att kunna bjudas på några riktigt kluriga historier, linjerna såg ut att vara fina iaf.

Bjuds på taskig landning i Hattebo Extended

Idag är det ju lördag och vad händer då? Inte så förbannat mycket, men njutande av ledigheten pågår. Att döma av varifrån bloggens läsare huserar så utgår jag från att du är på den gröna ön Vicke. Ha det bra och ladda så ska vi bjuda dej på några pissesva när du kommer hem.

Dagens otippade...

resultat kan ses nedanför där den lönnfete, 31-årige västgöten kravlar sig uppför Schakt Chirac i Slättmon. Som vanligt är det ingen vacker syn, men upp kom jag. Snart ryker också Corrupted Blood åt pipsvängen då jag provade urtoppningen och skickade den direkt. Då är det "bara" till att länka den nästa gång. Vem är sugen på att åka till Slättmon snart igen?

Är det nu den ska graderas till en 6B+ istället så att Viktor kanske hinner hem innan jag sätter en "riktig" 6c? Länge kvar på cykelstigarna nu Viktor? Det börjar bränna för att du ska komma igång med klätttringen igen. Vi saknar dina fulbetor.

Filmtajm

Äntligen har jag orkat med att knåpa ihop en liten filmsnutt. Den är kort och innehåller inte mycket sevärt, men håll tillgodo ändå Viktor.

Kanske att det kan komma en uppdatering om jag tar mej tid till det. Innehållet blir då en massa misslyckanden då det var det klättringen kom att bli. Visst blev det en del gjort, men då var kameran inte igång. Hoppas att detta kan ge lite glädje för någon. Mamma, när varningstexten kommer är det bara till att stoppa filmen, du vill inte se slutet. Tro mej.

Sammanfattning

En vecka går snabbt, allt för snabbt om man är i Fontan och klättrar. Däremot kan vissa dagar upplevas som oändliga. det gjorde åtminstone lördagen då vi anlände och kom igång och klättrade redan på förmiddagen och slet på en stund. När det kändes som att det var dags för att avrunda dagen var klockan inte mer än två. Känns konstigt att pressa sig för att vara vaken mitt på dagen.

Författaren på Le Bossu 6b, Rocher Canon

Vad hände då under veckan? Inte så mycket, eller en hel del? Tillräckligt mycket för min del då det blev en del klättrat på nya fina linjer som för min del är för hårda för att sätta, men ger en vilja att fortsätta vidare för att bli bättre. Jag avverkade åtminstone Tranche de Lard i Cuisinière och hann med ett snyggt fall på Spider End i Isatis samt skicka den.

Isabell lägger en tåkrok på Tentation 7a, 95.2

Vädrets makter var inte på vår sida och det var vissa dagar alldeles för fuktigt efter regn för att kunna hålla på hela dagarna och det var antagligen det som räddade oss från att drabbas av fontanvärk då den var på gång hos oss tre.

Oskar på Lapin ou Canard 7a, Hautes-Plains.

Det hanns med en del jobbande på olika problem under resan och vi sprang på en del trevliga människor som klättrade riktigt bra. Bla i Apremont sprang vi på Emma som dansade upp på ett balansigt crimpigt problem när Petter och Hampus spotade. Dessa grabbar sprang vi på vid ett par tillfällen till under resans gång, både i 95.2 och Bas Cuvier. Jag själv tycker att det är kul att se andra klättra för att hitta nya lösningar och inspireras och det ska de ha ett stort tack för. Även den hårde klättraren Daniel Olausson gjorde oss sällskap under vistelsen i Frankrike och bjöd på tips om fina problem.

Oskar på L'Hélicoptère 7a, Bas Cuvier

Nu får det räcka för tillfället för nu är det dags för flyttpackning och mangling av filer i .mov-format för att få ihop en liten filmsnutt om vistelsen.

Au revoir.

Hemma

Med en 15 timmar lång resa hemåt med mersmak för att det skulle kunna gå fortare så är jag hemma igen. Jag ska försöka att få upp lite bilder och kanske någon filmsekvens under veckan + lite uppdatering om vad som skett i Fontan. Enkelt uttryckt så blev det inte många tickade problem för min del, men däremot fina linjer har det skavts på en hel del.

Påsk

Skönt med lite förlängd ledighet och släppa allt vad arbete heter en stund. Värdet har ju inte varit av det mest pålitliga slaget, såvida inte fullständigt oförutsägbart är pålitligt. I alla fall så blev det en tur till Slättmon igår då vädret visade sig från sin bästa sida. Förkylning och bakfylla gjorde att det inte blev några problem tickade, men några press på Corrupted Blood (6c) blev det iaf, jag lyckades till och med greppa pinchen innan mantlingen och slänga upp foten för att till slut inte orka pressa upp. Bara det är en stor framgång för min del. Klas den lille illern som var och åt upp sej hos mamsen ville ut på lite äventyr, så han fick ju följa med.
Vad lyckades då han med? Med lite darr på avslutningen så skickade han ovan nämnda problem, Chact Chirac (6c) och Skogsväg 25 (7a). En riktigt bra dag för honom skulle jag snabbast sammanfatta det.
Allas vår busBella jobbade en stund på Corrupted Blood och var farligt nära att sätta den, så efter Fontanresan och några dagars vila därefter så kommer hon att skicka den är jag övertygad om.

Nu är fokus inställt på att göra i ordning här hemma och packa inför semestern aka träningslägret i Fontan. Ska bli spännande att se vad jag utsätter mej för denna gången. Det finns ju så mycket kul där att göra och nu börjar jag dessutom att hitta hyfsat bra mellan alla områden. En intensiv vecka ses det fram emot och med misstanke om att inte ha någon uppkoppling till nätet så blir det extremt fattigt med uppdateringar här, så det får bli en längre sammanfattning framöver istället.

Äntligen!!

Igår gav jag mej på BrutalBella igen och denna gången gick det vägen efter att ha pratat allvar med mej själv efter ett par usla "försök". Ett tejpat finger och snabb uppvärmning räckte för att det äntligen skulle gå vägen. Under den snabba uppvärmningen gjorde Isabell processen väldigt kot med "osthyveln" och gjorde en hänsynslöst bekväm bestigning av det problemet. Hon passade dessutom på att skicka sitt traversprojekt på tvillingblocken. Efter en mindre korrigering i mantlingen så svängde hon upp utan synbara svårigheter. Eftermiddagen avslutades med att försöka bestiga Slim Jim (6a+) igen, men den är klurig och ger inte med sig allt för lätt så den kommer att ligga och gnaga lite i mitt huvud innan jag sätter den igen.

Om någon får för sej att se bestigningen av BrutalBella nedanför så kan jag redan nu avslöja att det är nog en av de sämsta bestigningarna någonsin i mänsklighetens historia. Isabell ska ha ett stort tack för hjälpen med att hitta min högerfot, eller vad det nu är som finns där nedanför benet.

Stiltje

Jag tog en sväng ut till Hattebo idag igen för att hålla igång nu när vädret tillåter. När jag jobbar inne hela dagen och har möjlighet att titta ut så svider det i hjärtat att jag inte kan vara ute och skava på graniten. Vill ju inte annat än att komma i form för att klättra bättre. Det gick idag inte bättre än att jag repeterade några fyror och femmor för att inte ha självförtroendet för att skicka BrutalBella. Efter att ha återigen inte ha masat mej upp på det problemet vände jag till Slim Jim (6a+) som är en balansig jäkel på tvillingblocken. Med en stenkvalitet som påminner om Kjuge så äter det verkligen fingrar och efter ett 15-tal försök på den utan att lyckas så började huden att protestera och tur var väl det för det började mulna på och skvätta lite i luften. Så det var bara till att bege sig hemåt igen, men det känns ändå skönt att jobba lite mer ute istället för att hänga i plasten.

Toktaggad

Nu känns det som att våren har gjort entré på allvar och klättersuget bli ju bara större. När det dessutom räknas ned inför Fontanresan så ökar suget ännu mer. Det behöver bli fler turer ute för att återvinna självförtroendet för att klättra på riktigt och inte hänga i plasten inomhus. Med andra ord är det putsning av formen som behövs, eller som Oskar uttryckte sig; det är ju ingen mening att putsa innan du har hyvlat klart. Kontentan av det hela blir väl till att plocka fram rubanken och hyvla och låte finslipningen komme på plats i Fontan.

I helgen hanns det med en kortare tur ut till Hattebo för att återigen få stryk på Bellablocken, närmare bestämt BrutalBella (6b+). Denna gången fixade jag avslutningen men fjocklade av någon anledning till det i starten och får se till att få ihop det nästa gång. Isabell var nära att sätta in fina travers och jag räknar med att det kommer bli en FA av den nästa gång.

PS. Dan lyckades att vara med och klättra igen, är han på gång månne?

Smisk

Söndagen till ära blev det en tripp till Kjuge för första gången detta året och fy f*n vad det gick illa. Jag känner att kag blivit starkare, men vad hjälper det när inget annat svarar som jag vill. Storstryk på sisådär alla problem jag gav mej på. Självförtroendet stukades lite, men ändå har jag vetskapen att snart så kommer självförtroendet tillbaks för att våga lassa på ordentligt på graniten. Det känns bara så förbannat tråkigt då jag är sugen på att klättra ute och bara vill att det ska fungera.

Jag får fortsätta att skava på och hitta fingrarna ordentligt igen då det känns som att det jag tappat mest sitter där och att våga lita på att jag håller och står ordentligt. Måtte det bara fortsätta framåt för det är bara några veckor kvar till Fontanresan och hur gött ska inte det bli?

Vårkänslor

Med solens styrka så torkar det upp bra i skogen, iaf på blocken där det i stor del är helt snö och isfritt. Därför blev det en tur ut till SP efter att Bella rekat och ansett det mer än väl godkänt för att slira lite på graniten. Jag kan inte säga annat än att det var helt underbart men samtidigt riktigt pirrigt att ge sig i kast med riktig klättring efter passen i DansGarage där det i stort sett är överhäng och juggar som gäller. Med en trevande start så började känslan i fingrar och tår att börja infinna sig lite. Om inte annat så infann sig klätterglädjen och jag vill nu inte göra annat än att vara ute och skava Vibramgummit på stenarna.

            

Secret Spot from Per Martinsson on Vimeo.

Det gick ju som väntat inte bara uppåt och en lite taskig landning vid Mickey Mouse blocket så känner jag nu några timmar senare att det ömmar något i ryggen. Bara till att hoppas det inte blir värre inför i morgon för då är det Hattebo som gäller och känna sig igenom de problemen vi har etablerat.

Mellanperiod

Nu är de klängande i plastgreppen i dansGarage som gäller för att få någon form till det är dags att bege sig ut och klättra. Motivationen är med det nu inte på topp och jag längtar bara till att åka ned till Fontan och sladda omkring på sandstenarna. Även om klättringen där kan gå åt helvete mellan varven så är det ganska rogivande att bara se de olika underliga stenformationerna som kan uppstå. Det är farligt att tänka på vad som ska komma då jag bara blir mer sugen på att åka iväg. Än är bilen inte full utan det finns utrymme för ytterligare ett par personer. Så fylls inte de platserna blir det till att lassa in en del viner att gömma undan till senare.

Mr. Undertecknad framför Chapeau Chinois

Med tanke på vädret här hemma så har jag inga stora förhoppningar om att komma ut och klättra något den närmaste tiden utan det blir nog till att klänga i överhängen i DG och låtsas att jag blir starkare. Nej, nu är det väl bara till att bita ihop och köra på och hoppas att våren gör entre.

Vårstädning

Det blev en tur med långfärdskridskorna både i lördags och söndags vilket känns helt ok då det inte blivit något klättrat senaste tiden. Jag måste ju hålla igång på nåt sätt. Lite granit hanns det med då Viktor ville till Steningaryd och kolla snödjupet. Med piasawakvasten i högsta hugg borstade han upp urtoppningen på några problem för att kunna ge dem en omgång under söndagen. Tji fick vi då det kom snö under natten och det dödade den planerade klätterturen. Vi lyckades hitta lite nya linjer på några block som ligger en bit ifrån redan befintligt område ska undersökas närmre framöver. Med borsar, krita och skor ska vi nog få fram några pärlor att bjuda på under våren. Tills dess så hoppas jag att få gräva in fingrarna i lite granitcrimpar och fortsätta med lite konditionsträning.

Kom igång

Efter två veckors frånvaro pga den sibiriska "hettan" som rått så var det dags att komma igång i garaget igen. Det känns som att det var mer än två veckor sedan jag klängde omkring på plastgreppen då pumpen infann sig omedelbart. Som tur är så borde jag hinna få bra fart på kroppen innan det är dags att rulla iväg till Fontan, annars blir det en jobbig vecka där nere. Trots två veckors frånvaro från klättringen känns det ändå helt ok i övrigt då högeraxeln har känts lite orolig under veckan. Med detta besked från kroppen är det bara till att hålla igång och få fart igen.

Viktor gav livstecken från sig idag och är sugen på att komma ut och klättra lite, så förhoppningsvis blir det bra väder för att klättra i helgen så han får komma ut till Steningaryd och jobba igång. Jag tror att han behöver komma ut och rastas lite så han inte rostar ihop fullständigt. En liten tur ut för att reka på lördagen och få bort eventuell snö från blocken för att ge förutsättningar för att klättra under söndagen blir nog aktuellt. Förhoppningsvis avlägger jag en liten rapport då.

Vinter!

Med att vädret har hållt sig kallt sedan nyår och det har behagat komma lite snö också så har det inte blivit något klättrande utomhus men desto mer i DansGarage. Längtan efter att skava hud mot graniten blir bara större efter var dag som går och i längtan så får det bli lite alternativ vinterträning istället. Idag så plockade Viktor fram utrustning för att åka långfärdskridskor och det var en ny bekantskap för min del. Det kändes svårt till en början att hitta skären ordentligt och jag slirade ganska mycket med fötterna, men efter hand så blev tekniken bättre och till slut så blev det hyfsat flyt i åkningen. Närmare två timmar på Vidösterns is blev det till slut och det känns som en bra genomkörning för kroppen.

Ytterligare några av problemen från mellandagarna har avverkats och nu börjar det kännas som att gränsen för vad jag i nuläget klarar av att klättra är nådd avseende de problemen. Om inte för att hålla motivationen uppe under den numer tråkiga klättringen i plastgrepp så är stugan bokad för vårens tripp till Fontan.Enbart den saken kommer att hålla motivationen uppe tillräckligt för att genomföra några pass till i garaget.

Torrt tillstånd

Vädret har varit helt ok för klättring senaste tiden, men mörkret har tagit över redan innan jag lämnar jobbet. Helgerna har varit helt ok, men då har det också varit fullt upp med att sanera kyffet jag bor i. Så klättringen nu består mest av att halka omkring på plastgreppen i DansGarage och hålla farten uppe. Det har gått trögt större delen av inomhussäsongen, men nu i tisdags känns det som att det släppte. Det blev lite mer fart i kroppen och upplevelsen av att höstens nedstämdhet hade lämnat under föregående helg gjorde att klättringen nu kändes som en ren njutning. Inte blev det sämre av att jag orkade skicka fyra problem från mellandagarnas klättring. Även att "originalgänget" var samlat igen. Originalgänget i detta sammanhang är givetvis räknat från när jag började slita plast i garaget.

Tyvärr så är ett par av dem skadade så det blir för deras del inte så mycket slitande men bara deras närvaro höjer stämningen då de är ett par underbara personer. Med det tidigare inlägget om fingerskador så kommer jag nu att fokusera mer på axelskador som inte är helt ovanligt inom klättringen och som även drabbat en av mina goa vänner.

Med att formen börjar stiga så ökar bara suget efter att komma ut och klättra och åka iväg nånstans (läs Fontan) till våren. Så nu är det bara till att ge sig i kast med att boka stuga och bygga på formen så att jag orkar klättra ordentligt en vecka. Bara det att ha något att se fram emot är skönt för att orka med allt som händer i vardagen och sträva efter något. Nu får det vara nog med svammel för denna gången, jakten på stuga ska intensifieras.

Fingerskador

Enligt beräkningar skadar sig 50% av alla klättrare under ett år och 33% utvecklas till att bli kroniska. De flesta skadorna drabbar fingrarna och sker vid kraftigt belastande rörelser under klättring eller vid fall. Vid bouldering är svårighetsgrad och klätterfrekvens stora orsaker till skada. Enskilt största faktor till skada är kraftigt belastande rörelse under klättring på hög svårighetsgrad.

Överbelastningsskador drabbar i majoritet fingrarna och axlarna vilket ses främst på hängivna klättrare. Fingerskador drabbar ca 67% av utomhusklättrare och 58% av inomhusklättrare. Mest frekvent drabbat är ringfingret och därefter långfingret vilka får mest belastning under klättring framförallt vid crimpgrepp. Skadorna motsvaras av att det läggs nästan lika mycket belastning på ringfingret som långfingret, men ringfingrets senor och ledband inte lika belastningståliga.

Fingerskadorna drabbar allt som oftast senor och ledband som håller senorna på plats vilka får allt som oftast högs belastning i fingrarnas baser. Fingerskador kan delas upp i fyra grader:

Grad 1 motsvarar en överansträngning/sträckning på senor och ledband utan att det skett någon ruptur.

Grad 2 motsvarar komplett ruptur på ledband i fingrets slutled eller partiell ruptur av ledband vid fingerbaserna.

Grad 3 motsvarar komplett ruptur av ledband nära fingerbaserna.

Grad 4 motsvarar multipla rupturer  på ledband i affekterat finger/fingrar och/eller skada på muskler i handen.

Vid skador av grad 1-3 klarar man sig oftast med adekvat terapi och stödtejpning när det är aktuellt vilket brukar dröja upp emot 6 veckor. Tejpning bör användas i avlastande syfte under minst 26 veckor efter återgång till klättring. Av alla som drabbas av fingerskada kommer ca 30% att utveckla ett kroniskt tillstånd.

Enklaste sättet att förebygga skador i fingrarna är att värma upp ordenligt före hårda press och att inte klättra långt över sin förmåga.

Förhoppningsvis kan detta hjälpa till för andra att förstå lite mer om hur kroppen fungerar och vad man ska göra när fingrarna börjar att protestera. Det är väldigt generellt skrivet och jag har gjort så fullt medvetet då jag inte vill gå in för djupt på rehabilitering av fingerskador.

Bästkusten

Öckerö i solnedgång

Igår drog vi iväg till Öckerö, jag Dan och Viktor. Även Klas var ivrig att hänga med så vi plockade upp honom på vägen. Vädret var helt underbart ochbjöd på lätt vind, solsken och strax över nollan på termometern. Jag kände mej rejält valhänt efter att ha skavt runt på plastgreppen i DansGarage under hösten. Men med något darrande fötter och händer så tog det sig efter hand och självförtroendet för grepp i fingrar och tår återkom ganska snabbt. Jag orkade upp på ett par problem vad det nu var för några och sedan gick jag lös på Lamborghini för att slita lite mer. Där tog det stopp men jag är riktigt sugen på att åka dit igen och jobba på den så jag kan få ytterligare ett fint problem klättrat. Med att solen så sakteliga började dala så återvände vi hemåt med en längtan att komma tillbaks igen.