Torrt tillstånd

Vädret har varit helt ok för klättring senaste tiden, men mörkret har tagit över redan innan jag lämnar jobbet. Helgerna har varit helt ok, men då har det också varit fullt upp med att sanera kyffet jag bor i. Så klättringen nu består mest av att halka omkring på plastgreppen i DansGarage och hålla farten uppe. Det har gått trögt större delen av inomhussäsongen, men nu i tisdags känns det som att det släppte. Det blev lite mer fart i kroppen och upplevelsen av att höstens nedstämdhet hade lämnat under föregående helg gjorde att klättringen nu kändes som en ren njutning. Inte blev det sämre av att jag orkade skicka fyra problem från mellandagarnas klättring. Även att "originalgänget" var samlat igen. Originalgänget i detta sammanhang är givetvis räknat från när jag började slita plast i garaget.

Tyvärr så är ett par av dem skadade så det blir för deras del inte så mycket slitande men bara deras närvaro höjer stämningen då de är ett par underbara personer. Med det tidigare inlägget om fingerskador så kommer jag nu att fokusera mer på axelskador som inte är helt ovanligt inom klättringen och som även drabbat en av mina goa vänner.

Med att formen börjar stiga så ökar bara suget efter att komma ut och klättra och åka iväg nånstans (läs Fontan) till våren. Så nu är det bara till att ge sig i kast med att boka stuga och bygga på formen så att jag orkar klättra ordentligt en vecka. Bara det att ha något att se fram emot är skönt för att orka med allt som händer i vardagen och sträva efter något. Nu får det vara nog med svammel för denna gången, jakten på stuga ska intensifieras.