Äntligen höst

Med lite lagom moln på himlen och en härlig bris i skogen var förhållandena för att klättra optimala. Det kliade lite lagom i fingrarna efter det långa sommaruppehållet. Med alldeles för lite träning och slapp livsstil så känns det uppenbart att styrkan i kroppen inte är tillräcklig och vikten har med all säkerhet ökat något kilo eller två. Bara att komma ut i skogen igen och känna granitens sträva struktur under fingertopparna var en skön känsla. Det som gjorde att jag dammade av paddan igen var att Sammy Dahlman var i krokarna och ville prova ett projekt i Slättmon som han testat några gånger. Det var en något avslagen man jag mötte som uppgav sig vara något otaggad men ville ändå ut och göra ett försök igen.

Han fick slita en del och var lite tvivlande som det lät, men när väl viljan kom fram så fanns det inget som hindrade och det såg oförskämt lätt när väl tåkroken satt på plats och avslutningen över näsan såg ut att vara oförskämt smidig.

Själv så orkade jag ju givetvis inte att få upp arslet på Corrupted Blood vilket iofs var väntat men det kändes ändå helt ok med tanke på att jag inte räknade med att ens klara starten. Det känns lovande inför hösten att kroppen faktiskt svarar efter sommarens förfall. Så nu blir det till att komma igång igen och vid något tillfälle framöver ge Corrupted Blood och Skogsväg 25 storstryk. Frågan är bara hur lång tid det tar innan jag besegrar dem. Blir bra jäkla sugen på att åka till Fontan igen, men det får bli till våren istället då det nu finns vissa käppar i hjulen. Jag får hålla motivationen uppe med att lyssna på detta. Jag får under tiden hoppas på en bra höst här på hemmaplan istället.