Sammanfatting av trippen

Kom hem igår vid lunchtid efter en 16-timmars bilfärd från Larchant. Bilen rullade nästan lite för bra stundtals och vid något tillfälle så blinkade det till rejält vid mitträcket efter Paris. Ska bli spännande att se hur samarbetet internationellt fungerar inom EU och hur stor den böteslappen blir.
Resan ned kan sammanfattas som tråkig tid på Autobahn för att sedan övergå till maxpuls vid genomfart i Paris. Jag har nog aldrig varit så nervös under bilkörning i hela mitt liv.

Klättringen bjöd på bra stick och lugnt på blocken då det var väldigt lugnt i skogarna. jag räknade kallt med att det skulle vara rena rama vilda västern, men det var nästintill bara till att värma upp och kära igång på våra problem. Höjdpunkten för mej vad gäller klättringen är att jag känner att jag har haft en stadig utveckling sedan i våras och börjar bli någorlunda stadig.

Vi har varit större citatmaskiner än vad vi själva trott och jag ska bjuda på några godbitar:

"Få in en tå i vaginan så är du hemma sen" från Isabell under en dag i Apremont.

"Fan, jag kom upp!" jag dagsflashar slabbtravers och klättrar renare än någonsin (kameran hade inte kommit fram).

"Varför göra det lätt när man kan krångla?" klämde jag ur mej efter att ha slirat uppför L'Angle du Sérac

"Där fick du din jävel!! Vad fin du är." Isabells något kluvna känslor efter att ha skickat Duel dans la Lune i 95.2.

Väl hemma efter resan så var det inte mycket som blev gjort och nu är det väl dags att försöka få ihop en snygg sammanfattning av veckan i film. Håll till godo med några foton så länge.

Gîten 

Något att börja med på hemmaplan?

Frukost á la Viktor

Vy för en besegrad klättrare.

Vår gata i Larchant med ovanligt lite bilar för stunden.

Fullfartsväg mellan klätterområdena.

En strävsam fransos som syntes lite här och var med sin skottkärra.

Avslut

I går fredag blev det avslutningsdag i Fontan med start att under förmiddagen torka problemen Tranche du Lard och À Bras Plat à Bras för att kunna nöta ned dem. Isabell hade lite nötande för att få till ett par crux och jag för min del var tvungen att hitta avslutningen på mitt problem. Det blev ett krigande med viss frustration på grund av enkla misstag och fuktig sten under eftermiddagen då vi gav oss i kast med eländena. Jag fick stryk åter igen men tror mej hittat rätt avslutning för att kunna kravla upp. Isabell öste på för fullt och gjorde återigen ett snyggt sänd av en 6c och visar vem som är Värnamos hetaste klättrare. Med detta gjort så nöjde vi oss för denna gången och förberedde oss för den 16 timmar långa trippen från Larchant till Värnamo.

Här, där och Cuisinière

Idag började vi lite lätt i Apremont så att Isabell kunde skicka Modus Vivendi. Efter några försök så var hon uppe. Jag å min sida orkade jag inte hela vägen men lyckades åtminstone hitta en bra vär uppåt, så nästa sväng till Fontan ska väl den kunna skickas utan större åthävor. Lite letande i områden hanns väl med i vanlig ordning men vi fann inte vad som söktes då vi har varit osams med förarna hela veckan. Därmed återmarsch till Mazdan och färd till Cuisinière.

Där sprang vi omedelbart på ett par block vi sett på film tidigare och var något sugna på att nöta en stund. Jag å min sida hade La Tranche de Lard i sinnet och Isabell tänkte ge sig i kast med À Bras Plat à Bras. Det blev en stunds slitande och det känns som att jag ska kunna ge den där jäkeln en omgång i morgon också. Vi letade ockcå upp Excalibur med den var upptagen så vi traskade istället till Isatis och letade upp L'Angle de Sérac som jag kände lite på i våras. Efter några press så hade vi båda balanserat upp och jag känner mej riktigt nöjd med det. Något tröttare var vi nöjda med dagens klättring så vi kikade runt lite i Isatis efter några problem att avverka under morgondagen. Därmed får vi se om vi lyckas med några nya bedrifter eller ej. Jag känner att La Tranche de Lard ska få sej en jäkla omgång.

Onsdag

Idag så var det full fart igen,åtminstone stundtals. Jag hade satt upp att skicka Chapeau Chinois (6b) i Roche aux Sabots under förmiddagen och Bella skulle avverka Duel dans la Lune i 95.2 därefter. Med uppvärmning på Beaf and Daube i Sabots så var det dags att klippa kineshatten. Första försöket gick så förbannat bra så jag glömde av fötterna när jag nästan var uppe och alla som varit med när jag klättrat kan tänka sej hur det lät. Japp, värre än vanligt. Jag fick efter ytterligare tre fyra försök ihop allt och med ett nöjt och lojt avslut så kunde den rackaren tickas. Såvitt jag vet så är det ett par herrar som nu behöver ta sej ned och skicka den riktiga varianten så till våren får nog åtminstone en av dem möjlighet till att skicka den.

Ett problem som sett intressant ut på film och inte verkade så överjävligt hårt är Traction Avant 6c+ men den bet ifrån tillräckligt mycket för att jag inte skulle orka med att masa min röv över den kanten. Då var deagen i Sabots över och klockan hade inte ens hunnit att passera 12.00.

Bara till att varva upp bilen någon kilometer och svänga in till 95.2 och leta oss upp till Duel dans la Lune (6c) som Isabell skulle skicka. Efter några försök så saknades det lite tryck för att sända och lite välbehövlig paus med mental uppladdning på plats. Efter den pausen så var hon taggad och hitta det lilla extra som avgjorde saken. Pang, bom och smack så var hon uppe och en stor lättnad för oss båda då jag önskade att den skulle sitta. Jag återgick till måndagens slabbtravers och vi räknade med att jag skulle behöve några försök att komma igång på den igen, men jag dagsflashade och har nog aldrig tidigare klättrat så snyggt. Jag blev helt förvånad av att komma upp och jag tror nog också att Britterna som var i närheten imponerades. Vi tog en paus uppe vid P'tit Toit och tjatade med ett par Polacker som letade efter nånstans att semestre till sommaren. Återstår att se om de hamnar i Sverige eller om jag var en dålig ambassadör. Jag fick stryck av problemet idag också, men blev nog något vigare då det kändes som att jag gick ned i split vid ett flytt med fötterna. Dessa händelser har filmats och jag ska nog kunna bjuda på lite underhållning framöver.

Nu är det finvin och filmredigering som står på schemat. Hoppas att alla ni där hemma har det bra och får lite sol på er, för här njuts det för fullt.

Vilodag

Med regnet som kom idag så blev det till att ta det lugnt och försöka få tiden till att rulla på. En sväng in i centrala Fountainbleau och glana lite fick ju någon timme att försvinna. Den staden verkar inte ha så mycket mer att erbjuda än ett stort jäkla slott och massvis med caféer samt världens kanske minsta sportbutik. En sport butik som är betydligt större är Decathlon som har det mesta att erbjuda vad gäller fritidsprylar.

Viktors förslag på att käka på Firats genomfördes, men om de erbjuder traktens bästa kebab så kan det inte finnas så mycket annat att erbjuda i området. Alternativt att Viktors smaklökar har sett bättre dagar då det inte är svårt att hitta bättre på hemmaplan. Det han däremot hade väldigt rätt i är att Croissant amandes satt riktigt gott till kaffet. Stora som pizzor upplevs de som när man sätter gaddarna i dem och mättar ordentligt gör dem. Det hade räckt mer än väl med bara en liten bit men med hela gobiten i magen behövdes det ingen lunch.

95.2

Idag var vi inte pigga någon av oss då vi begav oss till 95.2 för att jobba på några nya problem. Förarna har ställt till det för oss vid ett par tillfällen tidigare och idag var inget undantag. Riktningar och placeringar på olika problem tycks godtyckligt placerade och ger inga tydliga riktningspreferenser. Efter en stunds letande så hittade vi iaf till slut blocket med Duel dans la Lune för att klämma lite på den. För min del så var det bara till att skippa den totalt efter några känn på starten. Kroppen svarade inte alls efter nattens sömnbrist och föregående dagars nötande. Isabell lyckades efter ett antal försök att hitta något som kan vara en vinnande sekvens men var för sliten för att orka den. Istället traskade vi till Le P'tit Toit som Isabell skickade utan större svårigheter. Jag däremot hittade inte tillräckligt med tryck i kroppen, men med lite mer sömn och någon dags vila ska väl den gå att skicka. För min del blev restan av dagen mer till att träna på fotarbete och balans på ett gäng slabbar med små elaka fotsteg med nagelcrimar att låsa fast fingrarna i. Jag hann också med att kliva upp för en riktigt snäll femma som jag upplevde som mycket svårare än ett flertal fyror som avverkades under dagen. Men ibland blir man förvånad av vad kroppen kan hitta på då jag efter att ha spanat in en balansig slabbtravers med små fotsteg plockade fram någon form av energi och slet på den en bra stund innan kroppen tog helt slut och det var dags att rulla tillbaks till stugan.

I morgon verkar vädret ställa till med regn och det passar mej alldeles utmärkt då kroppen protesterade idag och då får vi en vilodag att bara glida omkring och kanske spana in hyr själva Fontainebleau ser ut och inte bara driva omkring i området och klättra.

Dag 2

Viktor vekar vilja ha känslan av att vara närvarande här med mej och Isabell trots att an har sisådär 150 mil enkel resa. Jag får göra mitt bästa för ge honom vad han vill ha.

Dagen gick åt till att jobba loss lite i Roche aux Sabots igen. Vi skulle ju nöta oss upp för Chapeau Chinios. Bella gjorde ett snyggt send efter ett par mindre justeringar av betan och såg ut att ha bra mycket mer att ge. För min del avslutades det som vanligt med en massa rafsanden med fötterna och det har jag ju givetvis inte råd med i slutet då fingrarna är trötta. Ni som vet hur jag jobbar med fötterna och klättrat problemet kan ju sitta och flina lite grann då ni lätt kan föreställa er hur det ser ut. Fullständigt frustration då det enda som behövdes för att komma upp var att få lite tryck med höger fot och svinga upp. Har också känt av en smäll från igår då jag drog i vänster armbåge med följd att en liten svullnad trycker på radialisnerven i höger armbåge och ger mindre trevliga domningar och stickningar i tummen.

Chapeau Chinois 6b

Näst efter Kineshatten gav sej Isabell i kast med Sens Dessous Desus 6b+ och gjorde ett bra första försök men fick inte till flyttet till kanten. Med lite betaklurande och försök med diverse metoder lyckades vi till slut att hitta en fin grop att klämma in höger häl i. Med hälen på plats behövdes det inte många försök innan hon dansade upp.

Isabell på Sens Dessous Desus

Med förmiddagen avklarad i Sabots sattes kosan mot hemområdet Éléphant och kika på några problem där. Jag klämde lite på en 6a och några tafatta försök på La Voie Michaud. Kom inte upp på något av problemen men känner att utvecklingen har gått framåt rejält sedan vi var här i våras.

Redan vid fyratiden kände jag att fingrarna inte ens orkade att hålla i en brevlåda och Isabell var inte allt för pigg hon heller så vi gav oss i kast med att leta reda på 95.2 så vi slipper att lägga en massa tid på att ens hitta till området när vi ska dit i morgon.

För att Viktor ska kunna få några dagliga uppdateringar så kommer det inte att läggas ut några filmer på diverse stordåd eller misslyckanden. Det kommer att komma en kompott på det senare när jag har fått ihop en massa fint material att jobba med.

Font

Äntligen tillbaks i Fontainebleau för lite klättring igen. Denna gången bor vi i den lilla byn Larchant och har bärhet till Éléphant och Roche aux Sabots. Detta tilltalar mej då jag vill kunna beta av le Tiroir sitstart och Chapeau Chinois, båda 6b. Problemen hittas i Roche aux Sabots och jag tycker att det är ett trevligt område med mestadels fina landningar och lugn atmosfär. I våras var jag inte ens nära att klara av att traversera in i Chapeau Chinois och fick lämna den mer eller mindre orörd.

Så här på kvällskvisten efter att ha ätit och smakat lite på rödvinet (vad annat förväntas?) så börjar tröttheten att komma rejält snabbt. Med en bilfärd på ca 150 mil och usel sömn efter en dag på arbetet plus att ha klättrat några timmar börjar nu att sätta sina spår. Den värsta biten på vägen ned var givetvis att hitta genom Paris och komma överens med GPSen som jag inte var helt kompis med under resan ned. I Paris så var givetvis trafiken igång på morgonen (ca klockan 9) och det såg ut så här idag, det spred sig en ren glädje när jag hann att växla upp på tvåans växel mellan varven.

Lördagsmorgon i Paris.

Åter till dagens klättring så har kroppen inte mäktat med att prestera så ofantligt mycket men nu känner jag att Chapeau Chinois ska skickas och har planer på att le Tirior sit start ska avverkas under veckan. I morgon blir det nog en sväng till Éléphant för att nöta lite där så nu blir det till att leta upp några fina problem som ska klämmas på i morgon. Förhoppningsvis blir det också en rejäl sovmorgon så att kroppen vaknar till liv igen.

Vädret? Svinkallt i morse, runt nollan men under dagen ordnade det till sig och blev strålande solsken och 14 grader varmt. Hoppas bara att detta håller i sig då sticket var riktig grymt och vädret kändes precis perfekt att klättra i.

Då...

 har Dan kommit igång igen. Vi var nere en sväng på Kjuge och som sällskap hade Dan med sig sin dotter Juni som på vägen dit och hem tjatade om hur långt det var kvar men somnade lagom tills det var fem mil kvar. Lite klättrande blev det tillslut och vi avverkade ett antal lätta problem och någon enstaka sexa. Dagens behållning står ändå Juni för när hon åkandes kana nedför en sten undrar hur det går för pappa Dan och mej och skrålar "hur går det grabbar?", svårt att hålla sej för skratt i det läget. Klättermässigt idag så var det svåraste jag gav mej up på Close, but no cigarr och flashade men i övrigt så var det lite cirkulationsträning och klättra fina lättare problem. Kommande vecka blir det ingen klättring på hemmaplan för min del då det är dags att ladda upp för lite semester.

Dan på "I en värld full av klander" (5) med Juni som borstsupport.

Nu syns inte Dans ansikte, men jag kan intyga att det är han på bilden och att det är befriande att se honom ha fått fart igen utanför garagets trygga väggar.

Intensivträning

Igår blev det ett intensivpass i Maramö för att hålla igång lite då vädret var riktigt skönt. Sticket var helt grymt och det var lugnt i skogen. Tvärt emot förra besöket där då jag blev uppäten av knotten var det idag helt fritt från flygfän. Förra gången var det helt hänsynslöst obehagligt i skogen då knotten mer eller mindre bildade något som kan liknas vid dimma och betten blev så många och kraftiga att det såg ut som att jag fått mässlingen. Men igår var det som sagt riktigt bra förutsättningar och jag körde ett intensivt pass genom att klättra upp och ned för Master of puppets (6A+) ett antal gånger och gjorde pull-ups under sammanlagt en timme. Sedan började mörkret att komma så det började bli svårt att se fingrarna.

Knottbett a'la Maramö

Idag blir det tyvärr ingen klättring då jag varit på kurs hela dagen och nyligen kommit hem, så jag tar och förkovrar mej och förhoppningsvis får ihop en liten sammanfattning på vad jag hittills hunnit att läsa om fingerskador bland klättrare och förhoppningsvis kunna presentera ett litet material inom kort.

Tillfreds

En tripp ner till Kjugekull idag igen med målet att skicka Anticimex (6b) då den kändes som att den skulle sitta efter senaste besöket och skärpa till mej och travesera mej upp på Ät fett och socker tills du spyr (6a). På vägen ner så verkade vädret vara emot oss, men till min lycka så var vädrat klockrent och sticket i graniten var ofelbar.

Efter en stunds uppvärmning så var det dags för Anticimex och visst tog jag mej upp. Gjorde den på andra försöket då jag lyckades med konststycket på första försöket att missa ett av de bästa greppen för vänsterhanden på väg upp. Lite slirande med fötterna i vanlig ordning och några drag med armarna senare så var jag uppe.

Vidare till cafeblocket då Isabell skulle skicka Clark Kent. Då Clark var tillfälligt upptagen så tog jag och gav mej på Gastonareten (6a) och efter tre försök så var jag uppe. Min höjdskräck gjorde sig påmind och inte blev det mer ospännande då det var något blött på slutet, men upp kom jag. Därpå skickade Isabell Clark Kent som om hon gjort den  flera gånger.

Effektiviteten var enorm danna dag och av bara farten så skikade vi Nä, men Jeppe (6a+) innan vi traskade vidare till Ät fett och socker tills du spyr som jag tassade upp på på andra försöket. På vägen tillbaks så stannade vi till vid Mocca som Isabell var på väg att flasha. Jag kunde bara stå och häpna över hur lätt det såg ut, men med effektiviteten vi hade idag så borde jag varit förvarnad. Jag gick bet på den och avslutningsvis så gav vi oss på Sick dynamique (6a) och jovisst, där lyckades jag att valsa mej upp efter några försök.

Helt oväntat så blev det allt i allo fem problem idag varav alla sattes på några få försök. Efter denna dag så kommer jag antagligen att sova gott inatt.

Höstpremiär

Kors i taket!! Dan har gett sig ut i naturen för att klättra och gjorde sällskap i Hattebo. Synd att jag glömde min kamera hemma så jag kan kunde tyvärr inte föreviga ögonblicket. Han fick sig en guidad tur på de nya blocken och jag tror nog att han tyckte om vad han såg. Nu har han åtminstone lite nya problem att bekanta sig med. Några skickades idag, men det finns fortfarande ett gäng kvar för honom att skicka. I söndags när Viktor guidades hittade vi några nya block inte långt från där vi nu nöter så området kommer att växa, frågan är hur mycket mer vi kommer att hitta. Borsten ska fram och göra rent för lite nyturer även där framöver och det ska bli kul att se hur många problem vi lyckas vaska fram. Jag får se till att vara noggrann att ta med kameran framöver så att det kanske blir lite mer action på bloggen och det ges bildbevis på att Dan klättrar då han lyst med sin frånvaro sedan i våras, om det nu går att lysa med frånvaro.

Kjuge revisited

Idag var vi nere på Kjugekull igen Isabell och jag. Målet för dagen var för min del att skicka Ehmans sittstart (6a) och att hitta sekvensen för att skicka Anticimex (6b+) samt att känna lite på Nä, men Jeppe (6a+). Vädret såg lite halvlajbans ut på vägen ner, men prognoserna stämde och det blev strålande solsken och helt underbart väder. Kanske något för varmt i solen, men i skuggan å andra sidan torkade inte problemen ordentligt och tex Nä, men Jeppe var helt dyngsur.

Ehmans sittstart fick tjäna som uppvärmning då jag förra svängen nere i skåne kände att problemet kommer att sitta bara fingrarna är hela och inte som senast helt trasiga och tejpade. Sagt och gjort så skickades Ehmans sittstart som uppvärmning med en dagsflash som planerat. Ett par rundor extra som uppvärmning fick duga för att sedan traska vidare till Anticimex. Den är en elak jäkel som förra gången gjorde mej helt konfys och jag upplevde att det skulle inte gå att skicka den på ett tag, men efter en bra stunds nötande så hittade min sekvens för att skicka den, men då var kraften i armarna inte mycket att ha samt att pumpen hade kommit i vänsterarmen. Bara till att lägga på minnet hur jag ska göra för att kunna skicka den nästa gång.

Vi släppte Anticimex för denna gången och letade vidare, kände lite på Ät fett och socker tills du spyr, men fick inget tryck på sloparna och händerna bara gled. Trötta fingrar, hala grepp, eller en kombination? Inte tusan vet jag, men den skickades inte denna gången heller. Vidare till Daniels kluriga sva för att käna på den då våra fingrar inte riktigt var på hugget längre. Efter några försök på mitt sätt hittade Isabell en beta som gick alldeles utmärkt för mej och hux flux var jag uppe.

För min del blev det efter det enbart några tafatta "försök" på några problem då tårna protesterade och fingrarna var trötta. Jag är riktigt tillfreds med dagen trots att det inte blev något märkvärdigt gjort. Bara att hitta sekvensen på Anticimex var värt resan och nästa sväng ner så ska nog både jag och Isabell skicka den jäkeln.

Jag har kommit underfund med att jag är riktigt dålig på att låta kameran jobba medan jag klättrar. Får se till att bättra mej på den fronten. Det som bjuds på idag är Ehmans sittstart filmat med kameran i Isabells händer.