Fortsättning i Hattebo

Idag hanns det med en sväng ut i skogen igen och jobba sig upp för lite sten. Idag utan att göra en hakmantling. Ja, Viktor det finns ytterligare en variant. Jag rekommenderar dock starkt att ingen använder sig av den. När vi borstat har vi hittat några knixiga problem, men också en del lätt så Hattebo kan förhoppningsvis bli ett ställe för alla att klättra på.

För lite mer information kan man finna det på 27 crags annars kan du ju alltid försöka gissa dig fram till vad jag menar här på bloggen. En del problem har inte fått några namn och det beror helt på fantasibrist mellan varven. Är du sugen på att borsta och hitta lite nytt är du mer än välkommen att hugga tag ute i skogen. Idag blev en FA gjord som var lite småtrevlig. Ståstart med kramande av areter och generösa fotsteg i starten som sedan övergår till att bli slopig för både händer och fötter. Problemet heter Magspark och käftsmäll, tickar in på 5c och är värt resan från Värnamo till Hattebo.

Givetvis måste jag ju också publicera några andra problem som precis som ovanstående problem är helt ok att sätta fart på kroppen efter två års klätterdvala. De ligger i det lägre registret, vilket inte borde vara förvånande då åtminstone jag inte har så mycket att trycka till med än. En sak jag observerat med Hattebo är att alla greppen sitter åt fel håll tamejtusan på alla block vi hittills har rensat.

På bilden ovan går det två problem, till höger Rotvälta 4+ och till vänster vid björken ett annat (odöpt problem) svårighetsgrad ca 5+.

Vi får se när nästa tillfälle blir att hinna ut och håller vädret i sig som det är nu så kommer det att bli några uppdateringar till detta året. Förhoppningsvis med ett gäng nya FA med högre nivå. Jag känner ju tydligt hur det saknas ordentligt med nyp i armar och fingrar efter närmare två år utan att klättra regelbundet. Det bästa är att känna att tekniken inte är helt borta vilket i sig är en stor tröst.

Lyckorus

Herregud vad länge sedan det var någon fart på den här bloggen. Det har tyvärr varit väldigt fattigt med granit under fingrarna sedan sist, men nu har det äntligen tagit fart igen?

Faktiskt så var vi ute i Hattebo, både igår och idag. Det borstades och fejades en del och fram kom några nya problem och som vanligt är det svårt att sia om hur svåra de blir. Två stycken blev åtminstone gjorda och fingrarna blev några gram hud fattigare. :) Att det kan vara så lätt att känna sig som en människa igen då det räcker att ta sig ut i skogen och borsta på några stenar och ge sig i kast med att hitta olika vägar upp på dem.

Som det känns idag så blev det ett litet lyckorus av att känna att klättringen finns kvar i kroppen och att det bara är styrka som behöver komma igång. Detta måste bli ett återkommande evenemang för min del då det fungerar som meditation och ger åtminstone mig ett enormt välbefinnande. Texten idag blir helt osammanhängande då det blir till att uttrycka i text vad som dyker upp i huvudet utan att ens fundera på att redigera. En kort sammanfattning blir att det ren och skär lycka att ha varit ute och klättrat igen efter vad som upplevs som en evighets uppehåll.

Jag tror till och med att vi hittat några pisseslabbar som kan fungera att klättra på för personer med ljumskbesvär, så på med neoprenbrallorna V så kör vi igång dig.