Vinter!

Med att vädret har hållt sig kallt sedan nyår och det har behagat komma lite snö också så har det inte blivit något klättrande utomhus men desto mer i DansGarage. Längtan efter att skava hud mot graniten blir bara större efter var dag som går och i längtan så får det bli lite alternativ vinterträning istället. Idag så plockade Viktor fram utrustning för att åka långfärdskridskor och det var en ny bekantskap för min del. Det kändes svårt till en början att hitta skären ordentligt och jag slirade ganska mycket med fötterna, men efter hand så blev tekniken bättre och till slut så blev det hyfsat flyt i åkningen. Närmare två timmar på Vidösterns is blev det till slut och det känns som en bra genomkörning för kroppen.

Ytterligare några av problemen från mellandagarna har avverkats och nu börjar det kännas som att gränsen för vad jag i nuläget klarar av att klättra är nådd avseende de problemen. Om inte för att hålla motivationen uppe under den numer tråkiga klättringen i plastgrepp så är stugan bokad för vårens tripp till Fontan.Enbart den saken kommer att hålla motivationen uppe tillräckligt för att genomföra några pass till i garaget.

Torrt tillstånd

Vädret har varit helt ok för klättring senaste tiden, men mörkret har tagit över redan innan jag lämnar jobbet. Helgerna har varit helt ok, men då har det också varit fullt upp med att sanera kyffet jag bor i. Så klättringen nu består mest av att halka omkring på plastgreppen i DansGarage och hålla farten uppe. Det har gått trögt större delen av inomhussäsongen, men nu i tisdags känns det som att det släppte. Det blev lite mer fart i kroppen och upplevelsen av att höstens nedstämdhet hade lämnat under föregående helg gjorde att klättringen nu kändes som en ren njutning. Inte blev det sämre av att jag orkade skicka fyra problem från mellandagarnas klättring. Även att "originalgänget" var samlat igen. Originalgänget i detta sammanhang är givetvis räknat från när jag började slita plast i garaget.

Tyvärr så är ett par av dem skadade så det blir för deras del inte så mycket slitande men bara deras närvaro höjer stämningen då de är ett par underbara personer. Med det tidigare inlägget om fingerskador så kommer jag nu att fokusera mer på axelskador som inte är helt ovanligt inom klättringen och som även drabbat en av mina goa vänner.

Med att formen börjar stiga så ökar bara suget efter att komma ut och klättra och åka iväg nånstans (läs Fontan) till våren. Så nu är det bara till att ge sig i kast med att boka stuga och bygga på formen så att jag orkar klättra ordentligt en vecka. Bara det att ha något att se fram emot är skönt för att orka med allt som händer i vardagen och sträva efter något. Nu får det vara nog med svammel för denna gången, jakten på stuga ska intensifieras.

Fingerskador

Enligt beräkningar skadar sig 50% av alla klättrare under ett år och 33% utvecklas till att bli kroniska. De flesta skadorna drabbar fingrarna och sker vid kraftigt belastande rörelser under klättring eller vid fall. Vid bouldering är svårighetsgrad och klätterfrekvens stora orsaker till skada. Enskilt största faktor till skada är kraftigt belastande rörelse under klättring på hög svårighetsgrad.

Överbelastningsskador drabbar i majoritet fingrarna och axlarna vilket ses främst på hängivna klättrare. Fingerskador drabbar ca 67% av utomhusklättrare och 58% av inomhusklättrare. Mest frekvent drabbat är ringfingret och därefter långfingret vilka får mest belastning under klättring framförallt vid crimpgrepp. Skadorna motsvaras av att det läggs nästan lika mycket belastning på ringfingret som långfingret, men ringfingrets senor och ledband inte lika belastningståliga.

Fingerskadorna drabbar allt som oftast senor och ledband som håller senorna på plats vilka får allt som oftast högs belastning i fingrarnas baser. Fingerskador kan delas upp i fyra grader:

Grad 1 motsvarar en överansträngning/sträckning på senor och ledband utan att det skett någon ruptur.

Grad 2 motsvarar komplett ruptur på ledband i fingrets slutled eller partiell ruptur av ledband vid fingerbaserna.

Grad 3 motsvarar komplett ruptur av ledband nära fingerbaserna.

Grad 4 motsvarar multipla rupturer  på ledband i affekterat finger/fingrar och/eller skada på muskler i handen.

Vid skador av grad 1-3 klarar man sig oftast med adekvat terapi och stödtejpning när det är aktuellt vilket brukar dröja upp emot 6 veckor. Tejpning bör användas i avlastande syfte under minst 26 veckor efter återgång till klättring. Av alla som drabbas av fingerskada kommer ca 30% att utveckla ett kroniskt tillstånd.

Enklaste sättet att förebygga skador i fingrarna är att värma upp ordenligt före hårda press och att inte klättra långt över sin förmåga.

Förhoppningsvis kan detta hjälpa till för andra att förstå lite mer om hur kroppen fungerar och vad man ska göra när fingrarna börjar att protestera. Det är väldigt generellt skrivet och jag har gjort så fullt medvetet då jag inte vill gå in för djupt på rehabilitering av fingerskador.

Bästkusten

Öckerö i solnedgång

Igår drog vi iväg till Öckerö, jag Dan och Viktor. Även Klas var ivrig att hänga med så vi plockade upp honom på vägen. Vädret var helt underbart ochbjöd på lätt vind, solsken och strax över nollan på termometern. Jag kände mej rejält valhänt efter att ha skavt runt på plastgreppen i DansGarage under hösten. Men med något darrande fötter och händer så tog det sig efter hand och självförtroendet för grepp i fingrar och tår återkom ganska snabbt. Jag orkade upp på ett par problem vad det nu var för några och sedan gick jag lös på Lamborghini för att slita lite mer. Där tog det stopp men jag är riktigt sugen på att åka dit igen och jobba på den så jag kan få ytterligare ett fint problem klättrat. Med att solen så sakteliga började dala så återvände vi hemåt med en längtan att komma tillbaks igen.