Höstväta

Mitt i all väta som varit det senaste så gjorde vi idag en chansning och åkte till Hattebo för att se om det gick att torka till blocken tillräckligt för att klättra lite. Vi gjorde ett försök till att torka upp för att jag skulle försöka att ge mig på den 5c som Isabella satte upp för några veckor sedan och till vänster om det skulle Isabella försöka sig på att göra några press på ett betydligt svårare problem. Svårighetsgraden blir ju även med vätan klart svårare, men samtidigt mer utmanande.

Nåväl. Det gick att få det ena problemet tillräckligt torrt för att göra några försök på det. Sedan tidigare visste jag vad som gällde i starten som inte är några svårigheter, men med min oförmåga till high step, framförallt nu när jag är otränad, gör att det blir svårigheter i att pressa över på rätt fot. Men med funderingar rent biomekaniskt och med en liten justering på fotens position och vinkel så började det att arta sig. Greppen går inte att klaga på så efter ett par misslyckanden så var det bara till att ta i lite extra och sedan inte försöka greppa eller kliva mitt i vätan. 

Strax till höger om björken med start på "bullen".

Skönt att sätta ett problem igen för att stärka självförtroendet efter alldeles för lång frånvaro från klättringen. Nu gäller det bara att pussla med tiden så det går att få regelbunden träning och ge kroppen utrymme för att bli starkare. Ger jag mig bara det utrymme som behövs så kommer det att börja hända lite med styrkan igen då jag under de träningspass som hunnits med de senaste veckorna känner att det är långt kvar till någon respektabel nivå på klättringen. Tur att det bjuds på möjligheter att träna på det privata klättergymet i Bor.