Ja, hon är verkligen inte på oss klättrares sida nu under hösten. De enda tillfällen det finns tid för att klättra så jävlas hon med att det ska regna eller vara allmänt pisseblött ute i skogen och på blocken. Tur då för oss i Värnamo att vi har Dans Garage så att vi kan klättra på lite tråkig plast i konstant överhäng och bli starkare i armarna, men fingrarna blir väl som vanligt mjäkiga och klena för att det blir för mycket klängande i "juggarna". Men allt som bidrar till att bygga upp och göra kroppen starkare får ju ändå ses som positivt. Vädret i sig bidrar ju bara med en större längtan efter våren och en sväng till Fontan för att förnedra sig själv på sandstenen där.
I största allmänhet har vädret inte bidragit till att släppa ut oss i de småländska skogarna så det känns lite kymigt när jag tänker tillbaks på vad som åstadkommits under åter vad avser klättring. Nytt personbästa och några steg i utvecklingen javisst, men i övrigt har min lägstanivå inte ökat då klättringen har blivit klart många färre tillfällen på den hänsynslösa graniten. Dessutom så har antalet problem som avverkats minskat drastiskt och det känner jag att nu får vädret verkligen släppa till så att resterande del av året kan höjas och få en positiv start på det kommande året.
Vad händer annars här i krokarna? Träningen för att genomföra Vidösternsimmet har börjat så kroppen får iaf sin dos av hålligång när blocken inte är tillräckligt inbjudande i skogen pga vätan. Jag kanske skulle ta tag i att få ihop ett litet inlägg om axelskador i största allmänhet om inte annat för att få tiden att gå här i ett blött Värnamo. Kanske även marknadsföra mitt företag.
Japp, som ni misstänker av inlägget så är jag massivt bitter över att inte kunna slita fingrarna på graniten.
